till er allihop
imorgon kickar vi igång en ny blog på blaserad; för de som är intresserade, i'll keep you posted
i julen har jag varit hos tandläkaren & borrat för första gången i mitt liv. det var i en visdomstand, så jag fick välja mellan att laga eller dra ut. ångrar mig nästan lite -- hade ju chans att behålla en felfri mun (inte högsta prioritet här i livet, men ändå). för övrigt så gör det ju tydligen skitont att borra. who could've guessed
inatt drömde jag att skapelsen vi lever i inte var resultatet av intelligent design, utan det motsatta; jag drömde att guden var någonting motbjudande förståndshandikappat vansinne, och att det enda strukturerade var den fallne ängelns rike
eftersom gamla macen verkar ha lagat air portproblemet själv (vad fan? varför är allt mycket enklare på mac än på fucking pc?) så passar jag på att önska er alla en god jävla jul medan jag kan. sköt om er
bakis
seg
& nya datorn fick hela trådlösa nätverket att kuka ur, så nu har jag en fin dator men inget internet
fick världens bästa present av allt mitt guld; två biljetter (gissa vem jag bjuder med?) till rikard III på södran -- rickard wolff & bara (!) musik av nine inch nails (!!). så nu känns det inte så surt att missa ninkonserten längre
fick den bästa present jag någonsin fått av en arbetsgivare -- jag fick gå hem halv tolv, full pay
fick den bästa present jag någonsin fått av mig själv -- en 12" lg laptop. helt röd och snabb, och så fick jag ödelsedagspresenten av datorbutiken att jag inte behöver betala den förrän i slutet av januari, so i'll manage
förlåt för egopostningen, jag är bara rätt nöjd för en gångs skull. nu kommer pappan, gotta go...
(oh, by the way... någonting som inte har med mig att göra -- to make it up to you -- läs aftonbladets kultursidor från typ igår om pm nilsson och hans bizarra take on irakkriget i expressen kring '03. hinner inte hitta det på nätet nu, återkommer... )
---
edit: här är länken
”jag undrar vad olle palmlöf skulle säga om jag gick ut och kallade honom pedofil eller nekrofil, eller om jag antyder att han tänder på getter?”
peder lamm, den idioten, visar med all önskvärd tydlighet vad homosexuell konnoterar i hans värld av antikviteter och miljönärer. fuck you för att du inte har någon humor, men tack för att du ställer upp med de "roligaste" citaten på länge
---
ett annat citat hos banal
tennisspionen skriver om adaktussons intervju i nöjesguiden
fan vad jag saknar min länklista, som jag fuckade upp beyond belief när jag flyttade till blogger 2. därav det sena länkandet
dexter, säsong 1. best tv-serie ever. eller... sedan twin peaks & v i alla fall
tillräckligt mycket "upplösning" för att jag ska vara nöjd, och tillräckligt små cliffhangers för att jag ska längta, men inte ihjäl mig, efter nästa säsong
nu behöver jag lön, så att jag kan köpa julklappar
varför publicerar inte alla tidningar sina best of-listor efter att året är slut? risken att de ska missa någonting häpnandsväckande kanske är minimal, men ändå...
migrationsverket. shit
funderar på att köpa en pc nästa år. vet inte om det är så smart
jag vill verkligen se little miss sunshine
sl knullar sällanresenärerna. "det innebär en prishöjning på 450 procent, och kommer att leda till ökade klyftor melland de olika delarna av länet", säger (oppositionslandstingsrådet) lars dahlberg.
är det inte dags för dn att sluta glorifiera vår första rymdvaktmästare? jag tycker också att det verkar coolt, men en rubrik som "fuglesangs magiska fingrar"... vad fan?
snart ledig. på onsdag fyller jag ett år äldre, vilket firas med mat och sprit på närbelägen kvarterskrog. på fredag är min första lediga dag av vad jag hoppas blir två veckor i sträck. idag hoppas jag på ett nytt avsnitt av dexter, och sedan tänker jag & mitt guld börja kolla på supernatural (tror vi. några andra förslag? jag funderar lite på day break också)
imorgon eller så borde mitt bokpaket komma till en närbelägen tobaksaffär. det minskar behovet av nya tvserier något, vilket är skönt. har dessutom en ny lista på fem - tio böcker, som jag tänkte beställa inom en överskådlig framtid. jag är mer intresserad av böcker än skivor just nu. det känns väldigt bra, och litet sorgligt
seeeeeeegt slut på veckan
inget dexter förrän på söndag
inget nytt prison break förrän 22 januari
inget julledigt förrän om ännu en vecka
skitsamma, ikväll är det julbord på gondolen och sen cobra killer på hootchy kootchy club. sprit & tuttar för hela slanten
fyra avsnitt in i säsong ett, och det är bra. jag uppskattar att det finns problem med huvudpersonernas situation, i mångt och mycket håller den sig till serietidningshjältetraditionen (tänk x-men och så), och det är antagligen lika bra. men den lyckas ändå engagera, både för att man snabbt börjar gilla karaktärerna, och för att det inte är så självklart att de kan göra någonting meningsfullt med sina "krafter"... än.
så max, det visade sig vara ett utmärkt substitut för dexter; om än inte på samma nivå. alls
jag blir så glad för att det är så bra
samtidigt är jag rätt så orolig just nu... bara ett avsnitt kvar, och det känns för lite. inte bara för att jag aldrig vill att det ska ta slut, utan även för att jag är rädd för att de ska vara tvungna att klämma in för mycket under den där sista knappa timmen.
läser det här hos emma gray munthe apropå det här hos marcus birro -- "De balla, en gång så arga, nu mer sliskigt-nyliberalt-drägglande mediaflickorna har talat sig samman kring en ny manlig världsfiende. (...) Djävulen lyssnar på Springsteen… Och Lundell, Eldkvarn och nu Moneybrother".
och det får mig först och främst att inse att jag nog trots allt är rätt glad över att det inte är så många som läser den här bloggen. vet inte hur jag skulle må av typ sextio - sjuttio kommentarer på ett inlägg, varav ett gäng mest är ute efter att tala om för mig att jag har fel & är en idiot (vilket både marcus och emma får). förmodligen rätt dåligt.
för det andra så undrar jag över hur birro tänker här -- är det inte det tröttaste som finns att gnälla på att tjejer är så där jobbiga och högljudda och klagar på, tja, fel saker?
och varför är det alltid män som är helt onyanserade (och precis lika snara till att kasta invektiv på andra som de här så kallade "mediaflickorna") som känner att det är deras uppgift att sätta "mediaflickor" på plats?
vad fan... är det inte lite skönt att det finns folk som orkar gnälla på saker? och är inte marcus birro världrekordtagare i just det?
och sedan så skriver någon av de här kvinnorna något tillbaka, typ att ulf lundell är en trött gammal jävel, och så blir helt plötsligt de här männen helt indignerade och bara "gud, vad lågt... det är så typiskt arga feminister".
den här textn var ju mer än lovligt osammanhängande, men vad fan... det var morgon och jag är irriterad igen
---
edit: två saker till: natalia på expressen gav förra (?) moneybrotherskivan högsta (!) betyg, vilket är det första jag fick upp när jag googlade lite, så jag vet inte hur illa hon tycker om honom.
för det andra -- varför måste man alltid hålla ihop de där artisterna? jag gillar springsteen, avskyr lundell, har ingen uppfattning om eldkvarn och gillar inte moneybrother alls. det är ju för i helvete alltid män som envisas med att bara för att man inte gillar en gubbe (ung som gammal) så hatar man dem allihop
---
edit 2: här är virtanens svar på det hela. orkar inte kommentera den, läs själva om ni orkar. däremot så hade han med tingsek på utelistan med kommentaren "vegetarianer och hippies bidrar mycket sällan till musikhistorien". där fick ni, morrissey, brett anderson, thom yorke, prince, siouxie sioux, jarvis cocker, et al.
Tänk som han - Lär av killarna och dejta smartare
"Som reporter på TV-kanalen E! har Giuliana DePandi mött tusentals killar som hon intervjuat och frågat ut om hur de ser på tjejer. Hon har tagit reda på vad som driver dem. Vad de tänder på. Och vad de inte tänder på. Hon har lärt sig det mesta om hur män ser på kvinnor och hon har förstått vilka beteenden som verkligen fungerar i dejtingdjungeln. I den här boken får du nycklarna till nya lyckade och roliga upplevelser.
Tänk som han är rolig, lättläst och full av praktiska tips som utgår från insikten om att män och kvinnor inte tänker likadant (min kursivering). Vill du veta hur det går till? Här är några av de sextiosex tips som lär dig hur du kan dejta smartare:
Tips 1 Ge honom ditt mobilnummer – men ta inte hans!
Tips 18 Undvik dessa samtalsämnen på första dejten!
Tips 21 Rensa i badrumsskåpet!
Tips 23 Erkänn aldrig att du har legat med fler än fem killar!
Tips 55 Om du inte kan sjunga – låt bli!"
alltså... vad fan?
den här skiten, ebba von sydows liknande bok, hon den där lambretta-linda som sjunger om att hon inte kommer till himlen för att hon tagit på sig själv. et cetera. et cetera. ta mig härifrån
---
förresten: om någon nu ska lära sig av "killarna", kan inte boken handla om att det är kul att vara full och knulla... även om man är tjej? eller kan ingen skriva en bok för killar som handlar om att det är osexig när de är skitfulla och ska hålla på och trilla in i folk och mucka gräl hela tiden. och att de aldrig får erkänna om de har legat med fler än fem tjejer, för det är läskigt
det lutar åt dessa:
från skräcknörd till kulturtant för under tusen spänn.
dessutom har jag till den fjortonde eller artonde (eller nåt) på mig att ändra runt & ändå få dem innan jul"lovet"
svårare & svårare att komma upp ur sängen. så ogästvänligt; mörkt, kallt och blött utanför fönstret.
jag hatar de satans plexiglasspärrarna, det tar dubbelt så lång tid att komma ned till tunnelbanan nuförtiden.
i senaste (?) nöjesguiden säger lars adaktusson att hans amerikanska förebild är michael richards, att det är politiskt korrekt att vara raljant mot kristna och dissa kyrkan, samt att tidningen dagen kommer att bli en "allt viktigare" tidning.
jag vill bara gå hem just nu, och kolla på dexter 11.
höst i stockholm = vinter. vinter i sthlm = höst / vår. förvirring.
tänkte shoppa loss lite på adlibris istället för att köpa psp. känns mer värt. trist bara att de har en sån här trött bild av vad de där olika könen vill ha:
och lite roligt att vissa saker är något dyrare än vad man kanske tycker de är värda:
expressens bildtextskribent fortsätter att imponera:
kolla även in banals exempel
pompompom... jobba lite nu
eftersom jag har typ fyrtio minuter "kvalitetstid" på kollektiva färdmedel på vägen till jobbet, och nästan exakt lika många på hemvägen, så funderar jag på att köpa en playstation partable. på så vis kan jag se om alla avsnitt av dexter tills jag blir galen och samtidigt få tiden att gå fortare. känns lite dyrt bara
går till jobbet, klockan är inte ens nio, i tunn rock och tshirt. ingen tröja, ingen mössa. känns som vår. känns som att våra dagar är räknade.
expressen eller aftonbladet (lite som batman och bruce wayne - har någon... nej, nu tänker jag fel. lite som enäggstvillingar) hade framtidsscenariot klart för sig, när de på löpsedeln skrev att snön är på väg att försvinna för alltid -- inget vasolopp om 16 år. om det är det värsta som kan hända, så kör på bara. fuck växthuseffekten om den slår hårdast mot sportutövandet.
för övrigt var jag och allt mitt guld rörande överens om att när undergången kommer så bör den inledas med en konsert med woven hand.
holy mother of fuck, som hans syster skulle ha sagt, vad bra det senaste (tionde) avsnittet var. men nu börjar oron röra på sig i maggropen. bara två avsnitt kvar -- hur ska jag klara mig sedan? det blir ju sällan så här bra på "tv"
idag kan jag som enda bloggare avslöja att kaffet på jobbet blir godare om man diskar kaffebryggaren. who could've known?
i helgen har jag & allt mitt guld varit fulla som femtonåringar och bakfulla som nittioåringar. till följd av det höll vi på att inte gå på woven hand igår. det hade varit ett misstag, eftersom det var så jävla bra.
annars har vi mest kollat på dexter, och är numera ifatt. vilket är lite trist, eftersom det är mycket trevligare att kolla på tvserier när man känner för det, och då gärna ett par - tre avsnitt i rad, än att sitta och vänta en hel vecka på varje avsnitt.
dricker rödvin & kollar på dexter. andra avsnittet, och det bådar gott. typ en fyra av fem än så länge
— Inatt drömde jag att jag funnit ett sätt att byta skepnad genom att placera en del av någonting i ett slags komplicerad cirkel av symboler och tecken och lämna det i mitt sovrum medan jag sov. Men jag behövde en sak, och med pengar och övertalningsförmåga lyckades jag lura ut en bekants bekant till ön med djurparken inte långt härifrån (det finns en del av staketet, gömt bakom träden i en slänt, där man kan klämma sig igenom – vi gick upp ditt en natt när vi var fulla, och jag klappade en älg) för att skaffa fram en kroppsdel av det jag ville bli. I morse vaknade jag med en vargtunga i cirkeln som jag ritat upp på fönsterblecket. Blod hade droppat ned och levrat sig på parketten. Tungan smakade vatten när jag bet i den. Sedan gick allting åt helvete.
varför inte byta till blogger 2 eller vad det heter, tänkte jag. och nu är den där jävla svarta listen tillbaka högst upp på sidan...
är det bara jag som jobbar fortfarande?
ge mig någonting att slösurfa loss på.
eller ska jag våga mig på att gå hem kanske? tja...
"cell" - stephen king (bok, 2006)
---
trodde jag skulle tycka att den var bättre än jag gör nu när jag läst klart den medan jag läste (hoppsan. var det där en mening?), men den var rätt fin trots allt
idag har jag varit utanför dörren efter klockan tio på kvällen för första gången den här veckan. det var ju fint.
dessutom ett sånt skräckfilmsögonblick när det först låg ett par övergivna handskar i trappuppgången och sedan, när jag kom ut ur porten, så slog en annan port precis igen tio meter bort. utan att jag såg någon gå in, och inga människor på gatan; alldeles ensam. + regn och mörker. fint.
annars har jag druckit veckans första glas vin och rökt veckans första cigarett. också fint. känner mig som en duktig människa, men uppskattade fusket mer än vad som är...
lyssnar på pretty hate machine, och i can't stress enough hur fin den är (samt hur pissed jag är för att de kommer hit utan att jag hann köpa biljett. enda trösten är att de spelar på något jävla hockeyannex).
i onsdags köpte jag en vit spritpenna, det är vardagslyx om något (särskilt såhär strax före lön. shit vilken usel månad det här har varit rent ekonomiskt). som tippex fast argt, eller nåt.
jorås'att... slöblogg. ber om ursäkt för det. nu är det fredag iallafall, fucking finally.
wow, hela den här gå upp klockan sju, gå till jobbet, jobba, äta, sova grejen är... intressant. kan inte säga att jag älskar det förbehållslöst, men det är helt klart en erfarenhet. om ett halvår kan jag tänka mig att ärva/vinna ett antal miljoner och bara skita i det resten av mitt liv, dock. funkar det?
Under sömnlösa nätter sitter hon vid dens fötter med en kopp thé, en mugg kaffe, ett glas vin. Med någon bok att läsa högt ur eller ett block att skissa i. Hon pratar om sig själv, om sitt liv och alla misstag. Om allting hon önskar att hon gjort annorlunda, om allt hon önskar att hon försökt göra och allt hon önskar att hon aldrig gjort överhuvudtaget. Sakta börjar den förstå henne och vad som gjort henne till den hon är – och den gråter oftare nu, över hennes berättelser, än den gjorde i början över sitt eget öde.
Under hela dagar då hon ringt och sjukanmält sig sitter hon i soffan mittemot den och mumlar fram fruktansvärda berättelser om saker som hon utsatts för och varför det kanske, förmodligen, jo det måste nog ha varit hennes eget fel. För hur skulle någon annars kunna göra sådana saker mot en annan människa? Om det inte på något sätt var hon som fick dem att göra allt det som… det skulle betyda att ondska i dess mest koncentrerade form verkligen existerade, och… nej, det måste ha varit hon som gjorde någonting fel.
Under flera veckors semester sitter hon i timmar och försöker förklara för den att hon är så ledsen, men att det var det enda hon kunde komma att tänka på. Att den var den enda skapelsen i hela universum som hon kunde föreställa sig skulle kunna ge henne bara ett uns av all den kärlek som hon så förtvivlat behöver, och behövt hela sitt liv. Hon vet att hon gjorde fel, men hon var så ensam, så desperat, så nära att hoppa från den där bron som går över ån, som förmodligen inte ens är tillräckligt hög för att döda henne men hon tänkte att kanske skulle hon slå sig medvetslös och drunkna.
hade missat det här helt, men såg det tack vare copyriot. idag är alltså "no music day" enligt världens bäste bill drummond.
och om du, precis som jag, inbillar dig att andres lokko alltid är trist nuförtiden så...
"Jag älskar förstås hela konceptet med No Music Day. Jag menar, vilken rockjournalist drömmer inte om en tillvaro där hela världen tvingas föra teoretiska samtal om rocken? Musik, i synnerhet bra sådan, är ju alltid bättre på papper än i praktiken. Så för mig personligen innebär No Music Day egentligen bara att jag med ännu godare samvete än vanligt kan fortsätta recensera skivor utan att lyssna på dem. "
-- från svd.se
tre snabba sjukt roliga saker.
1. kinky afro om huruvida brats är queer
2. från kommentarerna - "Många i min umgängeskrets är väldigt homofobiska även jag, detta tror jag har med att gör att många av oss är konservativa och att kalla det för queer är inte helt riktigt." - erik, delägare jiggy.se
3. från kommentarerna, ett citat från "carl c" på jiggy.se, hans top 5 låtar:
1. Phil collins - Easy Lover.
2. Mark Knopfler - Sailing to Philadelphia
3. Usher, Lil-Jon, Ludacris - Lovers and friends.
4. Elton John - Your Song.
5. Phil Collins - Two Hearts.
---
slutsats: förvirringen är total
jag undrade varför dn inte hade gjort någon reklam överhuvudtaget, om det nu var så att det där "STHLM" var en ny del av deras verksamhet. åh shit, nu undrar jag inte längre.
andra dagen på nya jobbet, sitter & installerar ny dator. this is going to be fine, i think
när nätterna är svarta & dagarna grå så föredrar jag egentligen nätterna. men eftersom jag numera jobbar sådana kontorstider så är jag helt paj vid elva på kvällen, läser lite & somnar
kolla även in det här för en kort lektion i hur man inte "ger igen" på någon i publiken
kolla in det här hos tennisspionen, för att det är fint. men tänk samtidigt that we too need a change, för helvete
varför är det så många som blir provocerade av den så kallade vänstern just nu, när det känns som att minst en rubrik på dn:s förstasida varje morgon borde få folk att think out of the allians-box?
Just då, just där, så var det som livet borde vara; alltid. Med alkohol i blodomloppet, cigaretter i paketet (en i munnen), musik i hörlurarna och innan regnet hunnit blöta igenom kläderna. När min stad är som den var den natten. Höstfärger i stilla duggregn, barer upplysta inifrån, gator som speglade gatlyktor i vattenpölar, svart, svart, svart asfalt, då kunde jag inte vara närmre mig själv någon annan stans. Det var där jag hörde hemma. I alla fall just då, just den natten.
sömnlöshet, och en önskan om att behovet av sömn inte var så... slutgiltigt. om det bara var så att om man kunde hålla sig vaken tillräckligt länge så kom man över ett slags gräns och sedan var all things fine and dandy. bara börja på en ny dag. fan, vad jag önskar att det var så. istället för att man (jag) får äta upp det i ett par - tre dygn efteråt
gick och lade mig vid sex imorse, upp åtta för att tvätta. sov en halvtimme x 2 mellan maskinerna, sedan träffa jonas och äta lunch på bästa stället i världen - opus. de hade ingenting vegetariskt, men lovade att de skulle fixa någonting. det tog lite längre tid än vanligt, sedan kom kocken ut och presenterade jonas mat. på en lunchrestaurang. så himla fint
hem och sova ett par timmar till och sedan iväg för att äta middag hos mamman
idag var första dagen på jag vet inte hur länge som jag var dagvill. kunde inte placera var i veckan jag befann mig. förmodligen mycket för att jag var helt overklig av sömnbrist, men också för att det är så sjukt skönt att vara ledig
— Inatt drömde jag att jag var döden, ett slags lieman. Men på något sätt hade människorna fått reda på vad jag var, och vart jag än gick så kastade de sig emot mig. För bara genom att snudda vid mig så dog de, och så många var de som ville slippa undan att jag inte kunde gå någonstans utan att omringas av folkmassor. Otaliga människor, väldiga folksamlingar som föll döda ned vid mina fötter medan jag vadade genom lik.
— Inatt drömde jag att jag var regn. Att alla döda själar blev ett regn, och att om vi bara hade kunnat kommunicera med de levande hade vi, tillsammans, kunnat berätta allt. All vår samlade kunskap fanns tillgänglig hos oss, vi delade den i dropparna som var vi nu. Men allt vi kunde göra var att falla stumma emot deras kroppar medan vi dödstyst skrek ut meningen med deras existens.
två dagar kvar på gamla jobbet. känns lite drygt att behöva gå dit imorgon, men jag tröstar mig med att jag är ledig nästa vecka. tänkte mest promenera runt med ipoden, läsa dante (jag hade läst halva komedin, men det var typ tre år sedan så nu har jag börjat från början igen. och den är precis så bra som jag kom ihåg den. enda problemet är att det tar en kvart att läsa ett par sidor eftersom den är på sån elvastavig vers och man vill ta in allt) och dricka obscent mycket kaffe
helt ok, inte jättespännande. otroligt mycket diamanter, byggarbetsplatser & ortodoxa judar. köpte en överrock, men det slutade med att det blev en som jag hade kollat ut i stockholm. typ 100 kronor billigare här. hmm...
hem imorgon, och det känns rätt skönt. det bästa med belgien har lätt varit vädret, ingen snö och mycket mildqre än hemma i stockholm
---
edit: och så deras jävla tangentbord, där alla tangenter satt hullerombuller. till exempel satt q där a borde sitta, se exempel ovan (för övrigt tog det fem minuter att skriva de där raderna)
Kära medarbetare,
det har blivit dags för mig att lämna er.
Jag går vidare till att formge en liten tidning som heter xxxx. Det kanske inte låter så spännande för de flesta av er, men jag vet att formgivarna här i huset drar efter andan när de hör namnet.
Xxxx är en tidning som har en lång tradition av att ta in unga formgivare, för att sedan låta dem gå vidare till drivande positioner på de största byråerna. Det var bland annat där David Carson satte sin första text, en artikel om Blåvitt, helt i Wingdings. Och det var även där Peter Saville jobbade extra en sommar för att hjälpa till att finansiera sitt ohållbart dyra omslag till "Blue Monday".
Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men ni förstår säkert varför jag måste testa det här. Nästa fredag, den tionde november, blir min sista dag.
Sköt om er.
Med vänliga hälsningar,
P.
---
... och det känns så väldigt, väldigt bra
1. stockholm (jorå, fortfarande)
2. budapest, ungern
3. paris, frankrike
4. antwerpen, belgien
5. st julians, malta
min egen blogg är inte work safe för mig själv längre efter att jag lade upp den där satans gotbilden, så jag får sitta och klicka på länkarna till mina favoritbloggar i ett typ tio centimeter högt fönster. drygt
ibland får man göra illustrationer som är roligare än andra, ibland är det värre. det här visade sig dock vara mycket roligare än jag trodde. någonting med att rita astråkiga saker för hand istället för att fota, som gör att själva arbetet blir intressant
---
edit: alltså, själva arbetet. inte resultatet. det är ju för tusan bara kakel
---
kolla även på den här sidan med handritade (& sjukt fina) skyltar, bokstäver, kalligrafi etc. via groupies
rensar på datorn & skrivbordet på jobbet. sakta men säkert förbereder jag mig för att lämna skeppet nästa fredag.
hittar lite gamla saker, bland annat den här...
midlake live på debaser 06.10.29
---
försöker förklara vad det var som gjorde mig så lycklig av midlakes konsert, och kommer fram till någoting åt det här hållet.
de lyckas förmedla en känsla av det där som är ett minne av att komma in i värmen på landet för tjugo år sedan och grilla korv i den öppna spisen efter att ha skalat av sig den genomblöta overallen. de får mig att tänka på hus på landet, men de får ändå med en underliggande känsla av ett vemod; det där vemodet som är den viktigaste ingrediensen i nästan allt som berör
wired har bett en bunt författare att göra om hemingways bedrift & skriva en berättelse med bara sex ord. en del är faktiskt bra.
intressanta är även de här två:
"Machine. Unexpectedly, I’d invented a time" - Alan Moore
"whorl. Help! I'm caught in a time" - Darren Aronofsky & Ari Handel
---
via beneath a steel sky
i "diary", som jag tjatar om eftersom det är en av de bästa böcker jag läst på länge, så tar palahniuk upp kraften och smärtan bakom människors skapande. bland annat så beskriver en läkare jungs tankar om det kollektiva undermedvetna, och hur man ibland kan komma i kontakt med inspiration som inte kommer från en själv. pierre janet kallade fenomenet ett sänkande av den mentala tröskeln, typ. jung hävdade att vi när vi är som mest sårbara, när vi är hungriga, deprimerade etc, kan komma i kontakt med vårt kollektiva undermedvetna. medan plato tog det ett steg längre genom att hävda att vi aldrig kan lära oss någonting nytt, att våra själar redan levt så många liv att vi redan vet allt. lärare är bara till för att hjälpa oss att plocka fram den kunskapen.
i alla fall, jag önskar att jag hade walter benjamins system för att hänvisa mig själv omkring bland alla dessa snippets of knowledge, att det fanns något sätt att arkivera alla citat, tankar, namn och referenser, för att på något smidigt sätt kunna plocka ihop dem till någonting som betydde någonting mer.
sparar även citatet från världens krångligaste band, tool, regarding jung:
"my shadow
change is coming
now is my time
listen to my muscle memory
contemplate what I've been clinging to
(...)
see my shadow changing,
stretching up and over me
soften this old armor
hoping I can clear the way
by stepping through my shadow,
coming out the other side
ctep into the shadow
forty six and two are just ahead of me"
nya robbie williamsskivan rudebox är inte alls så otroligt konstig som recensenterna vill få er att tro, tänkte jag skriva. och att visa låtar är riktigt bra, men att han fortfarande envisas med att robbie williamsrappa (det har ingenting med mike skinner att göra, vilket de där recensenterna också vill få er att tro, han har ju för helvete alltid gjort det -- och det har aldrig varit bra). och att det är helt absurdt att han fick göra låten we're the pet shop boys med... pet shop boys! det skulle jag också göra om jag fick, och det skulle nog inte heller bli så bra -- men sjuuuuukt roligt. men, i alla fall, så råkade jag läsa det här innan jag hann börja. helvete. så läs det istället
skolkade jag från jobbet
gick jag en trevlig men lite för kall promenad, och ville fota allt. men det slutade med att jag inte fotade någonting. jag kom underfund med vad mitt problem är - jag vill fota stora saker, men borde koncentrera mig på små. jag vill helst fota allt i mitt synfält, hus och skit. men det blir helt ointressanta foton, mer som en känsla som inte går att fånga
begravde jag min digitalkamera. sorgligt
köpte jag mitt första album från itunes. spännande. det blev dj signify - sleep no more, vilket jag tror var bra. ett album från 2004 med världens bästa buck 65 & sage francis som gäster
kollade jag upp vad det kostar att rama in saker. typ tusen spänn. shit
försökte jag hitta en överrock eller liknande. för dyrt om det ska vara snyggt
köpte jag factotum av bukowski, och insåg hur lik filmen med matt dillon faktiskt är boken. barfly är dock bättre, åtminstone filmen. boken hollywood är intressant, eftersom den beskriver hur han skriver manuset till boken
kollade jag upp vad en ny digitalkamera kommer kosta. fuck
såg jag senaste avsnittet av prison break med allt mitt guld, och manusförfattarna går verkligen bananer. roligt
betalade jag flygresan till antwerpen, ska dit om en vecka och hälsa på lillebror. sweet
jag läste om "postverket" inatt när jag inte kunde sova. mot slutet får henry chinaski en ny arbetskamrat som bara pratar och pratar och pratar genom hela deras skift tills henry håller på att gå åt. jag känner lite så just nu. det... blir... aldrig... tyst
"halv >x/( låter bra för mig. Jag kommer dra omkring &!%6 så det är bara att slå en pling när du är klar."
cat & blog ger er som är kvar på jobbet länkar till kloning som går fel och samma sak fast tecknat
riktigt snygg reklamfilm för dove
"and look what ogilvy is doing here... they´re playing the guilt dollar", för att prata med bill hicks
det är väl dags att börja tjata om den nya sony braviareklamen. jag kan inte hjälpa att känna lite som jag gjorde med matrix 2. överraskningseffekten är borta, så att samtidigt som man blåser på med ännu mer & påkostade "effekter" så lyckas man ändå inte imponera på samma sätt. det känns lite tröttsamt.
förutom den korta sekvens när man blåser ut färg genom fönstren i ett höghus i sekvenser, det är sjukt fint.
men whatthefuck är grejen med clownen? obehagligt.
Kära medarbetare,
det har blivit dags för mig att lämna er.
Jag går vidare till att formge en liten tidning som heter xxx. Det kanske inte låter så spännande för de flesta av er, men jag vet att formgivarna här i huset drar efter andan när de hör namnet. Xxxxx är en tidning som har en lång tradition av att lära upp formgivare som sedan gått vidare till drivande positioner på de största byråerna. Det var bland annat här David Carson satte sin första text, en artikel om Blåvitt, helt i Wingdings. Och det var här Peter Saville jobbade extra en sommar för att hjälpa till att finansiera sitt ohållbart dyra omslag till Blue Monday. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men ni förstår säkert varför jag måste dra.
Sköt om er.
Med vänliga hälsningar,
P.
idag läser jag horace engdahls anförande "högkultur som subkultur?"
---
via det ljuva livet, där det i kommentarerna sägs sjukt mycket intressanta saker, samt saker som "kultur och politik hör inte ihop." när vi gjorde vår lilla blaserad hade vi "politics & culture" som underrubrik. tycker fortfarande att det är helt lysande i sin enkelhet (sedan hade vi ju naturligtvis kunnat göra med mer det, och med fler skribenter kanske?) - politik och kultur hör alltid ihop
x:
var det kul att säga upp sig?
p.:
som fan. idag blev jag erbjuden ett nytt jobb här
x:
haha
p.:
så jag är all nöjd & glad
x:
typiskt
p.:
verkligen
x:
vad var det för jobb där?
p.:
layout (ad), faktiskt. så hade jag bara fått det erbjudandet för två veckor sedan så hade jag varit fast här...
x:
when it rains it pours
p.:
lucky me i got out
x:
faktiskt!
x:
inte så att du ångrar dig?
p.:
nope, inte ett skvatt. jag behöver verkligen komma härifrån
struntade i tv-licens i 16 år. "jag skulle gärna bli åtalad för licensskolk"
svartjobb - i flera år. "hennes förklaring är inte bra", säger reinfeldt
"frankrike inför rökförbud i de flesta offentliga lokaler den 1 februari nästa år(...) . barer, restauranger, hotell och nattklubbar får en respit, men från årsskiftet 2007—08 är det slutrökt där också." undrar hur det ska gå
det är någonting som fascinerar mig med att gå tillbaka & peta på saker som man knappt kommer ihåg. och i torsdags var det ett år sedan jag började skriva i den här formen, så jag känner att jag skulle vilja göra någonting av allt skräp som samlats här
läser som sagt om 'tjacket', och det är intressant hur bukowski är helt ointresserad av bögklubbar, fjollor, pratiga och högljudda. vill bara ta med någontin snyggt hem & sätta på. tänker att jag är precis tvärtom - jag älskar det där högljdda, utstyrda, tillfixade, allt som är en reaktion & protest mot slött apatisk manlighet. bara jag slipper ta hem & sätta på
jag låg vaken igår natt och tänkte 'jag måste skriva ned det här'. ångesten, tomheten, mardrömmarna och förkylningen som håller i sig i tre veckor +. för att det är så gräsligt på mitt jobb att jag hade satt ett slutdatum för när jag skulle säga upp mig
och det kanske löser sig. det var mitt mantra ganska länge, 'det löser sig', när jag var nitton och fram till 25 eller så... men det gör det ju inte alltid. det gjorde inte då heller.
men nu kanske det löser sig med jobb i alla fall, och det känns ju helt lysande
tänker på morrissey & hans drömpublik - skinnskallar med nagellack. och kommer fram till mitt drömtillstånd - sminkad, full & jävlig på en smutsig bar i amerikanska södern (med utgångspunkten att jag skulle överleva, vilket naturligtvis inte är fallet)
kommer ihåg att jag såg den här på alternative nation ett par gånger för några år sedan och tyckte den var helt underbar. nu hittade jag den via sönderrostat kaffe (namn på bloggar i löpande text ger ibland upphov till de märkligaste meningar).
världens bästa nom de guerre har en hemsida. som jag har gjort. tyvärr är jag en klåpare när det gäller programmering (form före funktion, baby), så den verkar fungera hur dåligt som helst på pc - tills jag får support av en sån där programmerare. men fin är den
här skulle jag skriva att ingen någonsin ska köpa en kostym på filippa k, eftersom min (både kavaj & byxor) gick sönder efter typ tre användningar (heter det så?). men sedan var de så himla trevliga på filippa k / nk att jag ångrade mig. får se hur länge den håller efter att ha blivit lagad, så återkommer jag med en eventuell sågning då
läser just nu, på väg till jobbet - "diary", palahniuk
läser just nu, hemma - "samlade noveller - volym 2", poe
läser om just nu - "tjacket", burroughs
information - early information - is social currency these days
de pratar om "street teams" och gratis marknadsföring, "word by mouth" etc
ju mer ni pratar, desto mer saknar jag papper och penna
har sålt min tv, så jag kollar bara på sånt jag verkligen vill se (gah. klyscha. men om man måste leta upp skiten på internet, så vill man ju verkligen se det. även om det är lika mycket skräp som på tv) och läser numera böcker även hemma
har det undermedvetna också tankekedjor, som löper separat från det man "medvetet" tänker på?
det skulle förklara varför jag kan ligga och tänka på annat än jobbet precis innan jag somnar, för att helt plötsligt klarvaken tänka "väskan! glömde den hos fotografen!" utan att passera en medveten tankekedja.
det skulle även förklara varför jag kan vakna precis efter att jag har somnat, ungefär som när man drömmer att man ramlar precis när man ska somna, och veta att jag har drömt någonting men inte för mitt liv kunna komma på vad det var
trodde jag var frisk, inte för att det kändes helt så förra veckan - men nästan. i lördags gick det över, och jag har sovit hela helgen. nu sitter jag på jobbet, eftersom jag måste, men imorgon bitti ska jag träffa en sån där doktor
---
edit: tydligen bara en "vanlig" förkylning. hur det nu kan vara det - jag brukar vara förkyld tre dagar, inte tre veckor. skyller på jobbet...
stora tröjor/whatever upptill, smala byxor nedtill.
samt att jag har ett par fina clownskor (i svart läder, som smalnar av framme vid tårna, tårna får inte plats, skorna blir dubbelt så långa som de behöver vara. tog ett tag att vänja sig vid synen & jag slår fortfarande i "tårna" i trappsteg titt som tätt).
att amerikanska the office kickat igång igen, som sagt.
i höst gillar jag inte
att jag har så mycket att göra att det kommer vara vidriga, vidriga januarifebruarimars innan jag hinner fatta att det är höst.
mitt jobb.
min privatekonomi.
alliansen. eller gillar... jag är orolig, helt enkelt.
såg mitt hjärtas förlorade slag häromdagen, och den levde inte upp till förväntningarna. bitvis ganska snygg, bitvis obehaglig, bitvis ganska bra. men bitvis så seg att jag hade tid att tänka på att fransmän röker så fult, ungefär som gamla människor. djupa bloss med hårt hopknipna läppar, sedan släppa ut röken - inte blåsa bort - så att den bildar ett obehagligt stort och smutsigt moln av rök. alltid vindstilla, så att man ser hur röken sipprar in i kläder, hud, hår och man föreställa sig hur det måste lukta. snygga kläder, men samma kläder. återigen föreställer man sig hur de måste lukta. fimp och svett
jag laddade aldrig ned house, eftersom jag... inte laddar ned saker. nej, men för att jag inte tyckte att det verkade tillräckligt bra. bara ännu en serie om en sur karl som blir likeable eftersom han djupt därinne har ett stort hjärta (upplägget som skruvas ett varv till i scrubs). men efter att ha läst om serien på världens bästa weird science så tänkte jag att jag skulle ge skiten en chans när den började sändas på tv4. och det var ju för väl, för det är väldigt underhållande. en stark trea hittills
har sett första avsnittet av tredje säsongen av amerikanska the office, "gay witch hunt", och det kommer att bli en hur bra säsong som helst. serien har gått från att vara en amerikanisering av det briljanta brittiska originalet till en helt egen serie. mycket beroende på att det aldrig funnits ett fast slutavsnitt, antar jag. då kan man kosta på sig att inleda tredje säsongen med att jim har tagit ett nytt jobb på ett annat kontor. men även för att steve carells chef har sina ögonblick av insikt om att han har gjort fel. och att se honom gråta för att han av misstag outat kontorets bög, samt tafatt pussa honom på munnen inför hela personalen för att be om ursäkt (jag var tvungen att kolla mellan fingrarna för att det var så outhärdligt pinsamt), är helt jävla fantastiskt
vet inte varför google inte tar bort videor även om bolag säger åt dem på skarpen, men lika glad är jag för det. clintonklippet är helt borta från youtube, men finns kvar bland annat här på google video. det intressanta börjar kring 3:30 (alltså, det andra - om clintons liv efter presidentskapet & hans nya projekt "the clinton global initiative" - är också intressant. men inte lika hetsigt)
fjärde avsnittet av nightmares & dreamscapes, "the end of the whole mess". en i stort sett perfekt adaption av novellen. inte kings bästa, men en snygg liten historia om hur de bästa intentioner kan slå helt åt helvete fel när man bara vill rädda världen blev ett riktigt bra avsnitt av serien
"and you've got that little smirk on your face, you think you're so clever."
clinton nästintill skäller ut fox news chris wallace. härligt
... men som jag ångrar lika fort.
1. slänga alla gamla papper, anteckningar, tidningar, etc. men så fort jag försöker, så börjar jag läsa & då kan jag inte slänga någonting
2. sälja alla elektroniska prylar och klara mig med anteckningsbok & internetkafé. men sen kommer jag på att jag behöver scannern för att leverera illustrationer. och ipoden för att jag inte klarar mig utan musik. och dator till scanner + ipod. och en skrivare för korr. och så vidare
3. använda stora bokstäver i början av meningar. men det faller sig inte naturligt
helt jävla obildad är jag uppenbarligen, för jag har ingen aning om vem dbc pierre är. men jag måste läsa något av honom efter det här. guldkorn: "only write in the dead of night, write things you would be embarrassed to say in daylight, and smoke plenty of cigarettes. another good trick - stay awake 24 hours, then start to write... "
Var på väg till jobbet idag, via en lunch med J, men blev helt matt och var tvungen att åka hem. Somnade på fem minuter. Vad är det för fel på en om det känns som att man är förkyld i cirka en vecka, men utan att få de andra två symptomen - snuva och hosta? Ändå förkylning? Stress? Hypokondri? Svarta döden?
Jag kämpar vidare med Nightmares & Dreamscapes. Tredje avsnittet hade William H Macy i huvudrollen. Och det fick mig otippat nog att helt plötsligt och slutgiltigt tröttna på honom. Jag har älskat honom ett tag, typ i Magnolia och så. Jag gillade till och med Cooler massor, och blev glad när han fick den snygga tjejen - även fast det kändes lite väl otroligt. Men här spelar han en dubbelroll som författare / dennes skapelse, fyrtiotalsprivatdeckaren. Och vad fan, det funkar ju inte. Han kan liksom inte gå runt och vara hårdkokt och få alla tjejer. Casta honom som rollfigurer som beter sig som han ser ut, som en självmordsbenägen blodhund, och inte som fucking tough guys, så kanske jag kan få ta honom till mitt hjärta igen.
Om man aldrig egentligen har publicerat någonting som man skrivit, kan man älta samma gamla ämnen om och om igen? Eller borde man se alla ämnen som man skrivit texter om som förbrukade? Finns det en anledning till att man känner sig fuskig när man skriver om någonting som man redan skrivit om någon annanstans, fast i en ny kontext (typ på en blog)?
nightmares and dreamscapes (tv-serie) - första avsnittet, "battlefield".
och så får stephen king ännu en påkostad tv-serie, men det kan jag tycka att han är värd. särsilt efter att ha sett första avsnittet, med en helt makalös william hurt i huvudrollen - helt utan dialog(!). han spelar en yrkesmördare som återvänder till sitt hotellrum efter sitt senaste jobb, att ta en dockmakere av daga. dit kommer också ett paket, en låda leksakssoldater. och de visar sig vara där för att hämnas. mycket snyggt och mycket mer spännande än vad det låter.
---
edit: andra avsnittet var skitdåligt.
the same patterns:
design + principles
& most importantly,
to know how they interact
the same patterns:
in between sips of a martini
the embarrassment of thinking,
and the knowledge of how to exploit
the same patterns,
so that you can spend
in a way that sticks
between decorator & facade
han må vara hur jävla okarismatisk som helst, men jag kan inte låta bli att låta det här få honom att stiga i mina ögon
expressens krönikör marie söderqvist tralau sa "att han var en typisk kommunist som gjort sig av med alla oliktänkande". då gav han henne fingret. i direktsändning.
efteråt valde hon att kommentera det såhär: "han påstår sig vara feminist, men här kan man verkligen prata om manliga härskartekniker när han stäcker upp fingret mot en tio år yngre kvinna i en mindre maktposition."
suck. det är ju minst lika dålig retorik som att bara ge någon fingret. för det första så finns det ingenting som säger att man är en bättre eller mer behärskad människa, bara för att man råkat säga högt att man är feminist. för det andra, så... manliga härskartekniker? fingret? äh, pjosk. för det tredje -- mindre maktposition? krönikör på sveriges största (?) kvällstidning versus partiledare för sveriges minsta (typ) parti. i think not
herregud, vilka korta meningar. så här kanske det skulle vara:
sitter just och kollar igenom bloggens arkiv i jakt på en gammal grej, och inser att jag tydligen skrev ganska mycket förut. till och med lite bra ibland. men för närvarande är det bara... tomt. så är det i och för sig varje gång jag ser mig själv på gamla kort också. jag tycker alltid att jag ser så mycket yngre ut, bara för ett år sedan, fan i mig snyggare också.
om jag försöker att inte jämföra med gamla texter, gamla foton, gamla bloggposter, så kanske det går bättre. jag måste i alla fall försöka att skriva här några gånger per dag, annars kan jag lika gärna lägga ned.
tyckte ju det var så skönt när jag började –- för att det var så enkelt, och för att jag fick en anledning att skriva saker (meningslösheter) igen. utan ångest över att vara tvungen att skriva, utan bara för att det var roligt att skriva igen; och jag vill tillbaka till det nu.
jag önskar bara att jag slapp jobba. det kanske alla gör, men just nu känns det väldigt mycket som att jag & j skulle behöva vara lediga i en månad och jobba med våre egna grejer. istället sitter vi på varsitt dayjob och försöker hinna med våra projekt på "fritiden"... fan. och så moderater vid rodret
sitter och kollar igenom bloggens arkiv i jakt på en gammal grej, och tycker att jag skrev ganska mycket förut. lite bra ibland. och nu är det bara... tomt. men så är det när jag kollar på gamla kort också. tycker alltd jag ser så mycket yngre ut, bara för ett år sedan. snyggare också. men om jag inte jämför kanske det går bättre. måste iallafall försöka skriva här några gånger/dag. annars kan jag lika gärna lägga ned. tyckte ju det var så skönt när jag började, för att det var så enkelt. och för att jag fick en anledning att skriva saker, meningslösheter, igen. utan ångest över att behöva börja skriva. tillbaka till det nu. jag önskar bara att jag slapp jobba. det kanske alla gör, men just nu känns det väldigt mycket så. jag & j skulle behöva vara lediga i en månad och jobba med våre egna grejer. istället sitter vi på varsitt dayjob och försöker hinna med våra projekt på "fritiden"
"mosaic" - woven hand
"the trials of van occupanther" - midlake
mogwai live på berns 060915. i allt en helt fantastisk konsert. hård, monoton, skitsnygg. som ett rymdskepp. stort, upplyst & högljutt. hade jag kunnat skriva, om det inte varit för att de jävlarna började spela rymdljud i snyggaste avslutningen. jag hatar peeoowww-peeeooowww-rymdljud
alla de artister som nämns i inlägget lördag här nedan, utom postal service, kommer och spelar i stockholm. toppen
jag ska se minst två av dem, midlake och woven hand. de förstnämnda för första gången, den sistnämnde för fjärde tror jag
världens bästa ellis the vacuum child spelar dessutom förband till mogwai. det verkar som att jag missar det, men ni som ska dit - se alltså till att komma i tid för att se förbandet
jag kunde varit hemma nu & käkat brunch med allt mitt guld
istället sitter jag på jobbet, är full, käkar mjölkchoklad & försöker kommunicera med dubai
life is sweet
jag & allt mitt guld lyssnar på elektronisk musik skithögt och groomar. sen ska vi ut åt olika håll, men först ska vi dricka bubbel och byta kläder typ hundra gånger. förmodligen kommer det här att vara den trevligaste delen av min kväll, det brukar vara så när man är hemma först och sedan går ut, men det känns helt ok
annars:
mogwais "mr beast" gör hösten ännu mer höstig. på ett bra sätt, det känns liksom helt rimligt när solen återkommer och man kan vara ute och promenera hela dagen (som idag)
woven hands "mosaic" gör min höst lite kristnare, och det känns helt ok. domedagsstämning i hörlurarna. passar bäst till det där kalla & lite ilskna höstduggandet
postal service får nog hänga med ännu en höst, men jag behöver fan en ny skiva från dem snart
midlakes "the trials of van occupanther" lovar gott (bra mycket bättre än den usla albumtiteln), och vi ska gå & se dem på debaser i oktober
jag vill ha skitmycket pengar. jag behöver en ny garderob, nya skor, en ny dator... och pengar. till mat & öl och sånt
har bytt kontor på jobbet & sitter numera med skärmen ut mot folk. mindre bloggande för mig. mindre slösurfande och spel också. fuck, fuckelifuck, fuck
idag blev jag slutligen helt uttråkad av att läsa ännu en text om ett fantastiskt formgivet skivomslag. jag vill ju se det som en bonus, och inte som ett självändamål. ta peter savilles omslag till new orders blue monday som exempel -- det är häpnadsväckande snyggt. men det är låten också. alltså, omslaget är en bonus. och det kan aldrig bli viktigare än själva musiken
det här kommer jag att ångra imorgon, förmodligen. jag är helt principlös. jag saknar punkestetiken och jag gillar det överdådiga. jag är trött på att båda samexisterar i en jävla bestofdesignera (det där är inte ett riktigt ord. "best of"-design-era... typ)
ibland vill jag flytta till typ polen och formge chokladcigarettpaket. ibland vill jag flytta till new york och formge rockbandsomslag. oftast vill jag bo i stockholm, tror jag, och rita saker med tuschpenna
) > -- < ( ... forever
var och simmade med j igen i morse. en kilometer (!) - vadfan? så långt har jag nog aldrig simmat, iallafall inte de senaste femton åren. känns som att det hjälper. inte för att få bort tjugofemårsfläsket kring magen (bläk), som verkar stå emot alla ansträngningar, men för att klarna upp i huvudet. och det är ju det näst bästa iallafall.
det i kombination med fantastiskt höstväder gör att allt känns rätt ok idag också. nu ska jag & j bara försöka ro iland vårt första lite större projekt under hösten, så kanske det kan bli någon ordning på jobbdelen (den förbannade) av livet också.
jag tycker att cillian murphy är hur snygg som helst, i batman begins till exempel. i verkligheten ser han ut typ så här. vilket väl är sådär, men det är just det där småfula som blir så snyggt med lite smink och rätt ljus
foto: ap
i boston har de hittat ett dött monster
jag älskar sånt här! "it was charcoal gray, weighed between 40 and 50 pounds and had a bushy tail, a short snout, short ears and curled fangs hanging over its lips. it looked like ´something out of a Stephen King story.´"
jag & j gick och simmade i morse. solen skiner. lugnt på jobbet. ikväll ska jag dricka öl
semesterlitteratur. man vill ju kunna välja...
men det slutade med att jag mest läste i "en kortfattad historik över nästan allting" av bill bryson. jag som är helt ointresserad av nästan allting upptäckte till min förvåning att den är riktigt knark
så inivassen underbara byggnader...
.. och ett drömland att spela alfapet i
vi hann med att roadtrippa lite också...
... och såg fler fantastiska byggnader. ett kärnkraftverk?
och en jättestor sjö
hahaha... kattkorv
från sol & billig öl till det här skitvädret & jobb
budapest var en trevlig bekantskap
seg
- infected with what?
– infected with rage!
vi har skickat skivomslaget på tryck, bandet är jättenöjda och allt är frid och fröjd. dessutom fick jag rita asmånga nallar som försöker (och, i ett fall, lyckas) ta kål på varandra. that's roligt jobb vs tråkigt dayjob 1-0
har varit helt trasig idag. varm, illamående, skev. och jag vet inte om det är för att jag är/håller på att bli sjuk, eller om det är kroppen som ger igen för att den har varit stressad ett tag. hoppas på det sista & att det då ger med sig när jag får vara ledig i fem dagar nu. hörs
det skulle vara värt att stå ut med en borgerlig regering om det gav oss tvprogram som var ens i närheten av daily show och colbert report. inte för att chansen är överhängande, men ändå
jag åker till budapest på onsdag, och eftersom jag har sett hostel så tar jag med mig en konsumkasse smågodis & undviker att prata med backpackers (precis som vanligt, alltså)
andra tips emottages med tacksamhet
---
me and you and everyone we know var inte alls så bra som jag hade trott, mest för att det kändes som att miranda july hade ansträngt sig så mycket för att alla karaktärer skulle vara så speciella att de blev så konstiga att det var svårt att relatera till dem och omöjligt att sympatisera med de flesta av dem, men den var lite snygg och ganska rolig på sina ställen
ha! en recension i en mening
dansar marorna i sovrummet. vaknade innan sex imorse av helvetsmardröm. kallsvettig. skräckslagen för att inte morgontv inte skulle ha börjat, irrationellt trodde jag att ingen annan kanal skulle duga för att lugna ned mig. slog på tvn och lättnaden i att se nyheterna på svt gjorde att jag kunde somna om. försov mig som ett as, utmattad
nu försöka jobba på duktigt så jag kan hinna gratisbio & snittar ikväll. tror inte det går, men man kan ju alltid hoppas
---
edit: ha! jag skrattar mig själv i ansiktet för att jag vågade hoppas
har fått ny/mer jord
och mår toppen. notera nödlösningen att stötta upp dem med penslar (jag menar, vem fan har blompinnar hemma?) - det känns ju lite queer eye
vill jag ha nya när det spelas if you don´t know me by now på radion, och det enda man kan tänka på är david brents version men inte har någon att kolla på youtube och fnittra åt den med
var vad allt mitt guld kallade mina kläder ikväll. & i like it
skit. det syns inte, men det är alltså en svart piké & en svart slips
alltså kattvideor... det är ju lite väl. men den här katten är så motiverad och uthållig. den har en hobby, och det måste man respektera
en illustration blir till
bakgrund. återkommer till den
första skiss till tjej. ser en del saker som behöver åtgärdas på en gång. jätteläpparna till exempel
drar lite tuschlinjer där de ska (?) vara
suddad. ser lite tom ut
tar tillbaka näsa och lite läppar. fixar lite
hudfärg & ögonfärg på
klart! nu ska jag ge mig på bakgrunden...
börjar färglägga lite. utgår från det blålila i hennes kavaj
byter nyans lite till den andra bilden. klart
in med tjejen, ge henne lite skugga. klar! snart i en tjejtidning nära dig
så här kan man också bo
och såhär kan tydligen utsikt se ut
saker som får bostadsannonserna i dn att se lite mindre lockande ut
nej, men seriöst. 10 bokfrågor
1 . en bok som förändrade ditt liv?
stora ord. tror inte det. postverket av bukowski fick mig att tro på självbiografiska romaner, och fick mig att tro att jag skulle kunna skriva en bok (inte en självbiografisk dock) någon gång
2 . en bok du läst mer än en gång?
ganska många. äcklet av sartre försöker jag läsa om med några års mellanrum
3 . en bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
en anteckningsbok
4 . en bok som fick dig att skratta?
den där värdelös, tjock och avskydd av alla eller vad den heter av toby young. skadeglädje är sann glädje, typ
5. en bok som fick dig att gråta?
kommer inte ihåg någon på rak arm, faktiskt. konstigt. jag gråter rätt ofta när jag kollar på dåliga filmer, till och med i slutet av döda poeters sällskap (fortfarande), så det borde ju vara hur ofta som helst. men jag tror att det är för att man inte får någon chans att värja sig med filmer. böcker är mycket intensivare på många sätt, men inte på det sättet
6 . en bok du önskar hade skrivits?
kanske att bill hicks hade skrivit en skitlång bok innan han dog, den hade förmodligen varit hur jävla bra som helst
7 . en bok som inte borde skrivits?
jag har inte läst någon av deras böcker, men jag känner rent instinktivt att big bok - som ger ut böcker skitfort om uppmärksammade brott (typ mordet på bobby) - kommer att hamna i helvetet när de dör. dels för det och dels för att de gav ut linda rosings självbiografi
8 . en bok du just nu läser?
lunar park av bret easton ellis. började hur bra som helst, får se hur den fortsätter
9 . en bok du tänkt läsa?
konstig fråga, det är ju så många. men nästa bok blir nog någonting av strindberg, märkligt nog. köpte upp mig på några av hans grejer och tänkte att jag skulle ge karlfan en ny chans
10 . skicka vidare till fem andra bloggare:
max har redan gjort den. sen kan väl ni andra fyra som läser här göra den också så har jag fem?
---
via pocketbloggen
jag kan inte berätta saker för mina kompisar längre när vi är ute, de säger bara "ja, jag läste det på din blog"
frukost, lunch, middag
utsikten från lägenheten. i love
ett hus med ogräs på
parisguider, rödvin, världens konstigaste pizzakartong, skrivbord
om man vinner semifinalen så måste man ju fira med skumpa. stället heter la perle & ligger på gatan med typ samma namn. väldigt mysigt, lite som en blandning mellan amerikans diner & parisisk bar.
tvapparaten här var ca 18 tum och flimrade, blev svartvit och ibland försvann bilden helt. det verkade dock inte störa fransmännen, det stod typ hundra personer utanför stället - även på andra sidan gatan
det där kulturhuset. många kulörta rör
här kan man kolla på finalen i fotboll. stället heter le kitch, bara en sån sak (ligger på rue oberkampf, verkar soft även när det är lite mer folk där)...
i paris har de som sagt inte riktigt förstått charmen med storbildtv, därför är det ungefär så här nära man måste sitta för att se någonting
den där satans bron.
här kan man bo om man har snälla vänner som vill låna ut sin fina & pyttelilla lägenhet
två dagar efter avfärd från paris, vilhelminas järnvägsstation
