Twitter Updates

    twitter

    15.12.06

    heroes

    fyra avsnitt in i säsong ett, och det är bra. jag uppskattar att det finns problem med huvudpersonernas situation, i mångt och mycket håller den sig till serietidningshjältetraditionen (tänk x-men och så), och det är antagligen lika bra. men den lyckas ändå engagera, både för att man snabbt börjar gilla karaktärerna, och för att det inte är så självklart att de kan göra någonting meningsfullt med sina "krafter"... än.
    så max, det visade sig vara ett utmärkt substitut för dexter; om än inte på samma nivå. alls

    5 comments:

    Urologen said...

    Det är ett utmärkt substitut för Dexter. Alldeles utmärkt faktiskt. Jag har tio avsnitt av både Dexter och Heroes innaför västen nu och jag kan inte riktigt bestämma mig vilken jag gillar bäst. Jag menar, Dexter ÄR grymt mycket bättre, men inte nödvändigtvis sevärdare.

    p. said...

    håller med dig där, på ett sätt. heroes kan vara sjukt mycket mer spännande än dexter, trots att det helt objektivt är "sämre". men heroes problm är att det är så många karaktärer att inte alla är helt klockrena (jag tänker på professorns son från indien) & då är det mycket segare än dexter. väldigt bra tv iallafall, båda två

    Urologen said...

    Jag håller med, professorns son från indien har hittills inte haft något i serien att göra. Men jag kommer inte att bli förvånad om han plötsligt får det. Jag blir förvånad och glad varje gång det kommer ytterligare en ny "hero" (tjejen med minnet, DL och sonen som plötsligt visade sig ha riktiga krafter), trots att man befinner sig i avsnitt 9 eller 10.

    Men indienspåret hade man faktiskt kunnat släppa helt. Undrar varför det är med?

    p. said...

    gillar också att det dyker upp nya och de får vara mer eller mindre betydelsefulla.
    jag har fått för mig att mohinders uppgift i serien är typ att hålla ihop de andra karaktärerna, lite samma sak som med peter -- fast asmycket trkigare

    Anonymous said...

    Jag älskar de avsnitt som har gått av Heroes. De tar en ganska barnslig premiss på fullt allvar och behöver inte binda upp sig i en mystisk story arc som aldrig får en upplösning (typ Lost och dess kloner), utan kan lägga på nya konflikter och mål hela tiden utan att förlora fokus. Och det finns plats för karaktärsutveckling också! Om författarna håller måttet kan det fortfarande vara hur bra som helst om 3-4 år.