Twitter Updates

    twitter

    4.7.11

    nancy boy

    läste i johan hiltons blogg att q:et som i queer nu finns med i göteborgs hbtq-festival, och kom att tänka på ett mycket fint inlägg av honom. jag läste det då och det fastnade.

    sedan twittrade jag om att det har hänt lite för ofta på sistone att det kommit fram snubbar jag absolut inte känner och helt oprovocerat, och rätt otrevligt, frågat "är du bög?" bara sådär. som vore jag arton år igen. häromsistens fann jag mig någorlunda och frågade "spelar det någon roll?", och fick till svar "ja, lite. jag är nationaldemokrat". vilket ju kanske är en anledning, men inte en som fick mig att bli lugnare.

    det fick mig i alla fall att fundera på hur länge det här har hänt mig, och jag kom fram till att det var någon gång i gymnasiet då jag började surna till på könsroller i allmänhet och hur kläd-/sminkgrejen som jag gillade var helt förbehållen tjejer -- både i hela min gymnasieskola, och i min bekantskapskrets. de jag umgicks med då hade inga problem med hur jag såg ut, oftast, och när jag började gå ut på popklubbar i stockholm med ett nytt och litet mer homogent gäng, så såg vi alla ut som små penntroll -- mer goter än pop, men det gjorde å andra sidan de flesta andra också.

    sedan dess har jag varit gay-acting, om man kan använda en sådan term (eller bara mer eller mindre fjollig), och det har lett till att pojkar och män känt att de har varit tvungna att prata om det och/eller mucka med mig när jag är ute.

    och jag vet ju att det är värre att inte kunna älska någon av samma kön utan att folk ska tala om för en att man är äcklig eller
    onaturlig, och det är saker som homos utsätts för varje dag på internet, i medier, och i fikarum. det är inte samma sak för mig, jag är fortfarande en vit heterosnubbe i vardag och arbetsliv.

    men samtidigt kan jag bli så ledsen över att det sätt jag valt att se ut är så provocerande -- jag tuperar inte håret längre, men jag har fortfarande svårt att gå på klubb utan mascara -- och att det nästan inte är någon skillnad mot för tio-femton år sedan på vissa människors reaktioner.

    under lång tid, från de där första trevande åren i gymnasiet till för bara några år sedan, så definierade jag mig som bisexuell. det var den stämpeln jag kände att jag ville sätta på mig själv för att tala om att jag inte kände mig bekväm i rollen som heterosexuell man. till slut valde jag ändå att börja säga att jag är straight, eftersom jag faktiskt inte tänder sexuellt på killar, men jag känner fortfarande att min identitet är ett slags limbo. jag känner mig inte som en man, fullt ut.

    och det var inte särskilt länge sedan jag och min flickvän gick genom stan en natt och någon skrek "jävla flator!" åt oss. innan det var det ett gäng punkare som skrek "bögjävlar!". och så matar vi hatet, för jag hatar ju tillbaka. önskar jag kunde låta bli, men jag blir helt kall inombords. där är det inte heller någon skillnad mot när jag var liten.

    29.12.10

    2010

    En lista. Ofullständig och utan inbördes ordning:

    låtar
    sage francis "the best of times"
    badly drawn boy "is there nothing we could do?"
    b dolan "leaving new york"
    white ring "suffocation"
    yelawolf "pop the trunk"

    album
    manic street preachers "postcards from a young man"
    bonnie 'prince' billy & the cairo gang "the wonder show of the world"
    watain "lawless darkness"
    radio dept. "clinging to a scheme"
    oOoOO "no summr4u cdr"
    arcade fire "the suburbs"

    böcker
    susanne collins "hungertrilogin"
    kit whitfield "nattvakt"
    sofi oksanen "stalins kossor"
    annars har det varit ett år av lite läsning, mycket halvdan skräck, samt serierna "y — the last man" och "locke & key"

    tv
    sons of anarchy
    sherlock
    the big bang theory
    fringe (förlåt för att jag någonsin tvivlade)
    lost, trots allt
    dexter
    identity
    the office
    har inte sett rubicon, men har höga förväntningar
    hoppar nog dock över boardwalk empire

    filmer
    the road
    triangle
    believe — the eddie izzard story
    exit through the gift shop
    the killer inside me
    scott pilgrim vs the world
    winters bone

    konserter (det här tror jag är alla jag sett i år, och de var mer eller mindre bra. tar och rangordnar dem)
    jamie t
    b dolan & sage francis
    mary gauthier
    midlake
    cowboy junkies
    the xx

    23.8.10

    overkligt

    kollar på "salt", och här har vi en människa som uppenbarligen aldrig färgat håret själv:



    färg i hela ansiktet.

    14.8.10

    1 diagram

    ...

    8.8.10

    musiken

    ett årtionde som i mina ögon, som egentligen aldrig riktigt upplevde det, ter sig ganska vidrigt är åttiotalet. trots det har det gett upphov till så mycket fantastisk musik av band som the cure, nine inch nails, sisters of mercy och christian death -- för att nämna några.
    sedan kom nittiotalet med grungen, sprungen ur skitig hårdrock, som en motpol till det glittrigt tillrättalagda mainstreamåttiotalet.
    jag tänker att det borde innebära att det fanns någonting som bubblade under ytan under nollnolltalet, men jag kommer inte längre än elektroclashen -- och det känns ju lite sorgligt. dessutom borde det ju under tiotalet således dyka upp ett slags motpol till det föregående bekymmerslösa högkonjunktursårtiondet.
    men kanske är det så att musiklyssnandets diversifierande, med i stort sett var västerlännings teoretiskt gränslösa tillgång till musik, gör att strömningarna i musiken blir nästintill omärkliga. förutom kanske emosarna.
    popmusiken finns ju där, i ordets mest förvirrade betydelse, som någonstans konstant. madonna -> boybands -> britney -> lady gaga. men däremot de alternativa rörelserna, punken eller goterna eller whatever, repriseras ju snarare än ersätts av nya.
    jag vet inte vart det här leder, mer än till att jag saknar atari teenage riot.

    9.4.10

    fint

    Vad är det som gör att det plötsligt är ok att vara samvetslös när det kommer till köttätande?
    Kring så många andra etiska frågor tippar ni på tå. Inte många skulle skylta med att de bidrar till rasism, sexism, människor som svälter etc. Däremot när det handlar om djur som lever hela sina liv i en fabrik, i sin egen avföring, med skador, sjukdomar och total brist på stimulans, för att sedan fraktas till ett slakteri och i denna extremt stressande miljö få sitt liv avslutat, då har ni inga problem med att säga "jag skiter i det där, min njutning är viktigast". Jag förstår inte. Jag blir så jävla ledsen.

    av S 20:24, 6 april 2010


    kommentar från på stan-bloggen till en trött(sam) krönika av fredrik strage

    18.3.10

    iamx

    spelning på debaser medis var långt över mina rätt låga förväntningar

    jag trodde det var en grej i början av spelningen, att scenen var nästan helt kolsvart med bara några enstaka spotlights, men de vågade köra hela konserten i nästintill komplett mörker. det i kombination med att det var mycket hårdare än jag trott var en glad överraskning

    5.3.10

    button up!



    - - -
    a nipslip waiting to happen

    2.3.10

    omöjligt att sluta

    analog

    "ordvits" #2

    "ordvits"

    1.3.10

    prylfeber

    har flyttat och sitter nu med en lägenhet med kartonger fulla med vad som känns som, särskilt när det är utom syhåll, enbart skräp. i synnerhet den kartong som inte packats upp under två år i ett förråd borde ju gå att bara kasta i grovsoprummet utan att öppna. men jag funkar inte så, det vet jag ju. kommer att packa upp, granska och packa ned. spara

    däremot har jag en ond plan, att bara ställa upp de 12 flyttkartonger med böcker som jag äger på vinden. börja om från början

    nästa steg är att bränna alla gamla papper, men det får vänta... några år

    ordvits