stressed out & messed up
shit vilken flängig dag. vaknade, gjorde klart en illustration, packade kläder för att byta om till i eftermiddag (kan inte gå på middag i samma kläder som jag jobbat i), drog till jobbet, retuschade illustrationer, gjorde ett par annonser, ska dra vidare till ett annat jobb nu via systembolaget (köpa gåbortvin - varsågod, hoppas det är gott, jag har ingen aning för jag kommer att be systembolagsmänniskan att välja), där ska jag registrera enkätsvar tills jag blir yr i ögonen som igår, sedan möta upp allt mitt guld ombytt och klar och gå och äta (gott, hoppas jag). nu skicka annons för korr, men först
jag såg sista halvan av one hour photo igår, och jag hade sett den förut och mindes den som en ganska usel film (jag har sådana motstridiga känslor för robin williams, jag vill gilla honom som bill murray -- men han envisas ju med att bara välja filmer som är från halvbra till usla). men jag hade glömt vilka sjuuukt fina miljöer det är i den. jättevaruhuset! familjens murriga men überdesignade hus! hans skor med kardborreband! hans beiga outfits! psykopatglasögonen! fotoväggen!
gotta run
1 comment:
Vad jag tänkte på när jag såg mellersta halvan av samma film, var att färgerna är grymma i den. Det är så snygga kraftiga kontraster att det ser overkligt ut, men om man tittar på de enskilda delarna så är det realistiskt. Fast nu pratar jag bara om varuhuset. Familjens hus har ju kontraster som är näst intill obefintliga.
Post a Comment