jävla pretto
när jag precis hade slutat gymnasiet så berättade min dåvarande flickvän att hon hade träffat min fotolärare, och att han hade frågat vad jag gjorde. hon svarade att jag skrev en generationsroman (fy fan... men det är sant. jag trodde på det då), och han svarade att det hade han kunnat ge sig på eller nåt. som jag minns det blev jag irriterad och tyckte att hur fan kunde han veta det, men i efterhand inser jag ju hur ung och förutsägbar jag var. och att det var ganska gulligt
det blev ingen bok, heller
2 comments:
Javafan, är det inte det som är att vara arton nitton tjugo år? Att verkligen tro sig vara det där unika som hela världen väntat på och som har så jäkla mycket viktigt att säga? Och som dessutom har en helt ny vinkel på alla stora frågor, en vinkel som ingen annan har tänkt på? Och att halsa rödvin direkt ur tetran?
Det är därför dom är både jävligt söta och jävligt jobbiga.
Däremot borde flickvännen få storstryk för att hon ens tar ordet generationsroman i sin mun.
hon sa faktiskt inte generationsroman, hon sa typ att den handlade om en kille som bla bla bla... men jag orkade inte riktigt komma ihåg vad den handlade om så jag skrev om det. allt annat håller jag med om. eller... vi halsade rödvin direkt ur flaskan. märkligt nog drack jag dyrare rödvin då än ett eller två år senare, när jag halsade vadfansomhelst ur vadfansomhelst
Post a Comment