rereading

the white boy shuffle -- hur daterad den än kan kännas på sina ställen, är den en glädje att få läsa om någon gång / år
neverwhere -- precis som tv kan fungera som distraktion från depression kan en klassisk saga, utspelandes i dagens london, göra underverk för humöret
äcklet -- för att jag alltid tycker att den är bra, men alltid funderar över hur jag kunde tycka att den var så bra (bland de bästa jag läst), tills jag börjar närma mig slutet och inser att det känns precis så igen