whatthefuck part 939

fan vad jag är trött på mig själv, för övrigt. det är så att jag känner för att kicka igång en rejäl alkoholism eller lite skönt vardagsknarkande för att ha någonting intressantare att skriva om. men om jag börjar dricka oftare än vad jag gör så kommer jag aldrig att kunna skriva ett skit (jag blir bakis om jag dricker tre öl nuförtiden, vilket dock inte hindrar mig från att alltid dricka mer än tre öl), och om jag börjar knarka så går det väl åt helvete på riktigt.
men jag är så trött på det här halvpersonliga länkandet hit och dit, uppblandat med vad som för tio år sedan skulle klassats som internetdagbok, för fem år sedan var helt omöjligt att publicera på internet med någon sort självkänsla i behåll, nuförtiden är ett helt valigt blogginlägg.
jag måste välja -- endera skriver jag om hur dåligt jag mår, regriderar (inte verbalt, men mentalt) några år och super till lite oftare. jag menar, vardagsångest är väl intressantare än vad jag tycker om den nya studsbollsreklamfilmen? eller så går jag helt enkelt åt andra hållet och blir den snälla kulturtant jag egentligen, innerst inne, är