onsdagkväll

sitter med hela tidningen på väggen, fattas bara två sidor. men det vill liksom aldrig ta slut. som vanligt är det de ynkliga sista tecken, en bild eller två, som aldrig vill bli klara
väntan och hemlängtan i en osund kombination
vill bara hem och kolla på weeds. tusan vad bra det är. jag fattar inte att jag väntade så länge med att kolla på det. och nu vet jag en person som undrar varför jag väntat i tio år med att kolla på the wire, men det får jag spara ett tag till
imorgon sova samt ändra det sista på ett bokomslag som kommer bli fabulous. absolutely fabulos