the prestige -- en trea, rätt svag. hade höga förväntningar, men kände inte för någon endaste person i filmen. utom kanske lite för david bowies tesla. men det var inte mycket ens där.
visst, jackman och bale var bra som ärkefiender. hela grejen med två illusionister som hatar varandra & går runt hela sina liv och försöker ta kål på den andre, alternativt sabba hans karriär genom att komma på hur han gör sina trick, var ganska kul. men i och med att man inte sympatiserade med någon av dem så blev det ganska platt och lite ointressant.
children of men -- en trea, hyfsat stark. gillade hur pass mycket det kändes som en trolig framtisskildring. året är 2027, men det enda som skiljer framtidens storbrittannien från dagens är att de har byggt ett slags koncentrationsläger/kåkstäder dit de deporterar illegala immigranter. och att ingen kan få barn.
hela den här grejen med att världen håller på att gå under på grund av att det inte föds några nya barn, och att det dyker upp en kvinna som är gravid (och dessutom svart! och flykting! och... hippie?), tyckte jag bara var trött. men sedan går det en dryg timme av riktigt starka scener från ett slags inbördeskrig (militärer, militanta islamister, militanta hippies), där bomber briserar på kaféer, människor avrättas och sätts i guantanamoliknande burar. väldigt hårt och kallt, och -- som sagt -- det känns trovärdigt.
och så, helt plötsligt, kommer jag på mig själv med att sitta och gina åt hur fint det är att den där kvinnan går igenom en folksamling bestående av militärer och andra beväpnade människor, och alla stannar upp i en minut och bara stirrar på henne och barnet hon fött. typiskt.
the illusionist -- en trea. jag har en soft spot för edward norton. och uppenbarligen också för omöjliga kärlekshistorier. gillade den mer än the prestige, trots att den "bara" är jävligt fin. här kan ni läsa varför the prestige är bättre, så kan ni se båda & bestämma själva sen