zzzz
ett sånt där inlägg som man skriver för att man inte har skrivit något på ett tag, inte för att jag har någonting att skriva
men jag har läst barn- och ungdomsböcker. lost souls och thief of always.
borde nog ha varit lite yngre för att uppskatta lost souls, men den var bra. mycket blod och sex, lite tunn handling. sen stör jag mig på småsaker, som att alla små goter lyssnar på bauhaus. bara. och att en hel del andra saker återanvänds, att billigt vin, clove cigarettes & rökelse är det enda allt -- människor, barer, etc -- luktar.
borde nog ha varit gansk mycket yngre för att läsa thief of always, men den uppskattade jag verkligen. en mörk saga som rekommenderas
nu läser jag drömmarnas berg, och gillar den hittills. skulle nog gillat den också ännu mer när jag var lite yngre, trots att det inte är en barn- eller ungdomsbok. men hela känslan av 23årig författarwannabee som genomsyrar den är underbar, och jag skulle verkligen älskat det när jag var 23.
för övrigt anser jag att jag borde få gå hem
4 comments:
Åh, Lost Souls! Jag vet inte vad det är med den boken för den är inte extremt välskriven eller så men ändå älskade jag den när jag läste den och skrev till slut en hel universitetsuppsats om den. Fast kanske jag gjorde det lite för att kunna skriva om homosexuella vampyrer.
haha... ja, vem vill inte få skriva universitetsuppsatser om homosexuella vampyrer?
men jag kunde verkligen inte släppa det där när jag läste den -- att så fort någon lyssnade på musik, de kom in på en klubb, någon gick förbi ett ställe där det spelades musik; så droppade hon bauhaus. det är fan bättre att inte skriva ut ett endaste bandnamn -- utom kanske "lost souls?" då -- än att bara använda ett enda. och så kändes lite hela boken... ganska mycket upprepanden
förresten så tyckte jag att det var hysteriskt roligt att hon skrev att frågetecknet i bandnamnet "lost souls?" var det enda som räddade det från att bli patetiskt, och så är det inte med i romantiteln
Jag håller med. Språket är upprepande, handlingen är enkel och boken är hela tiden på gränsen (eller precis över den) till att vara "too much". Ändå såg jag inget av det mindre bra första gången jag läste den. Och jag var aldrig "goth" så det var inte på grund av någon identitetsfaktor eller nåt.
Jag kan hålla med om att jag kände annorlunda när jag var yngre och läste den för första gången. Hmm. Har vi blivit för gamla och erfarna för att längre kunna ignorera de over-the-top bitarna av Lost Souls? *gasp*
Va? Det är väl helt korrekt att bara nämna Bauhaus... Ha ha. När jag väl fick upp ögonen för dem så tog det lång tid att släppa dem igen.
Post a Comment