[rec]
en spansk skräckfilm med en variant på zombies. en tvreporter och hennes kameraman följer med några brandmän på ett rutinuppdrag. de ska bryta sig in i en lägenhet, eftersom grannarna misstänker att den gamla tant som bor där skadat sig på något sätt. de slår in dörren, kvinnan biter en av brandmännen och allt går åt helvete. när de ska fly ut ur hyreshuset så inser de att polisen har spärrat av området utanför -- och spärrat in dem.
det som följer är någon timme av hyfsat spännande zombiefilm, allt sett genom tv-kameran (en parentes är att man får se när de spolar tillbaka filmen en gång. det blir lite fel, egentligen skulle det väl bara bli ett klipp där).
tyvärr förstörs rätt mycket av att ingen av karaktärerna är det minsta sympatisk -- faktum är att de är riktigt irriterande allihop. värst av alla är, märkligt nog, huvudrollsinnehavaren. hon springer runt och skriker tills man vill att hon ska bli uppäten. men det är iallafall en trea.
fram till slutet. de sista tio minuterna eller så utspelas i en vindsvåning som är riktigt creepy, tills ljuset slocknar och kamermannen slår på "mörkerseendet" på kameran. jag ska inte avslöja slutet, även om själva plotten inte är så mycket att hänga i julgranen, men därifrån och fram till eftertexterna så är det helt lysande. och sjukt läskigt
5 comments:
Åh, bara för de där 10 sista minuterna måste jag ladda hem den omedelbart. Jag formligen älskar sånt där, mörkerseende, värmeseende (a' la Predator) och så vidare.
Därför tycker jag också att Win Wenders film Until the end of the world är en mycket mycket stor film som man kan se hur många gånger som helst.
Till och med Beck: spår i mörker är ruskigt obehaglig just på grund av mörkerkameraanvändandet. Urr. (Och jag utgår från att ni sett The Descent, som också använder det på ett högst föredömligt sätt?)
Jag har sett descent, men tänkte inte mörkerkamera när jag såg den. Nu försöker jag tänka tillbaka och ... jo, du har rätt.
Fast så här i eftertankens kranka blekhet måste jag nog erkänna mig mer kåt på färggladare diton, alltså, värmekameror och andra konstiga förvanskare av "verkligheten".
max -- jag skäms, men jag har inte sett den. fattar inte varför - william hurt! sam neill! värmekamera! måste åtgärdas...
emma -- haha... ja, till och med beck-filmen lyckas ju bli obehaglig därnere i tunnelbanan. the descent gillade jag inte så mycket när monstren kom fram, men de blev faktiskt läskigare genom videokameran.
Njae, värmekamera är fel term, det är något annat, men å andra sidan betydligt mer tilltalande också. William Hurt springer ju runt och filmar genom sina egna ögon, en film som är menad att blinda ska kunna se (nu avslöjade jag det, sorry). I slutet på denna mastodontfilm får man se en bråkdel av dessa "blindfilmer", vilka är otroliga färgkaskader i samma typ av grovkorniga datagenererade stil som värmediton, typ. Och det är inte två minuter utan säkert 20 minuter oavbrutet. Helt underbart. Bättre än slutscenerna i 2001.
Det är en fantastisk film, om än också fantastiskt lång.
Post a Comment