pausmusik

mitt i lämning en paus, som en luftsluss kanske ensam mellan två tjocka dörrar, och just nu undrar jag vart det tjocka svarta (liksom inuti mitt huvud) tog vägen. det var nästan två veckor av att bara segt, tjockt, kladdigt släpa sig igenom vardagen och nu är det borta. kan man vara deltidsdeprimerad? varannan vecka eller så? fan vet, men mitt i min paus så känner jag efter och det känns lite som vanligt. och inte som vanligt, som det är i vanliga fall, utan som vanligt som det ska vara. shit vad konstigt