måndag

igår - vinterpromenad med allt mitt guld, god mat, dålig film
idag - två lämningar & flytt från kontoret simultant. funkar inte

fan för måndagar

pausmusik

mitt i lämning en paus, som en luftsluss kanske ensam mellan två tjocka dörrar, och just nu undrar jag vart det tjocka svarta (liksom inuti mitt huvud) tog vägen. det var nästan två veckor av att bara segt, tjockt, kladdigt släpa sig igenom vardagen och nu är det borta. kan man vara deltidsdeprimerad? varannan vecka eller så? fan vet, men mitt i min paus så känner jag efter och det känns lite som vanligt. och inte som vanligt, som det är i vanliga fall, utan som vanligt som det ska vara. shit vad konstigt

whatthefuck part 958

gabriel garcía márquez slutar skriva, och artikeln om det i the times har en märklig mening -- "garcía márquez is best known for 'one hundred years of solitude', for which he was awarded the nobel prize for literature in 1982"
---
via regn över möllan

whatthefuck part 959

sigge har en skön serie bilder på barnstjärnor som vuxna, bland annat här
---
edit: fel länk åtgärdad

whatthefuck part 960

helvetehelvete helvetesjävlasvin
---
via akut insikt

you made my day

"därav kan man dra slutsatsen att catandblog har fler besökare än bloggportalen. det är i och för sig inte så förvånande. mest skönt att få det svart på vitt. eller hur!"

chris penn

har kilat vidare

svaret

på frågan om vad som händer om man hoppar i en hiss som faller hittar ni här

all mixed up

saker som fungerar dålig just nu -- livet
saker som fungerar bra just nu -- brakes och belle & sebastians nya på random i ipoden
saker som fungerar bra alltid -- allt mitt guld (och resident evil 4)

flyt, och avsaknaden av det

jag har suttit med en illustration i ett par dagar nu, och nu tror jag att jag fick till den. jag vet att det finns människor som kan sitta med en bild i timtal och bara fila på detaljer tills den är perfekt. men för mig handlar det snarare om att rita flera olika varianter tills jag får in något slags... flyt... och det slutar med att jag får ihop en variant som känns färdig. inte för att alla detaljer är perfekta, men för att det är den som känns mest rätt. och då är det klart. eller... haha... det är det ju inte alls det. för nu återstår typ lika lång tid med att ta bort fula streck och färglägga i photoshop. men vad jag ville komma åt var det där flytet, det är som att komma på någonting att skriva om. då spelar det ingen roll om detaljerna inte är helt perfekta (eller?), för då kan man bara sätta sig och skriva ned det -- låta det flyta på

natalia och den svenske mannen

det här var ganska bra

förlåt, men

det här är allt som är dåligt med att folk gör elektronisk musik. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad problemet är, men det är samma sak som som revl9n (eh?)... det känns fanimig som att de ser likadana ut. inget illa ment, man får göra vilken musik man vill -- och det här är en högst personlig åsikt. jag ville bara lätta mitt hjärta

så bra så att det blir tyst

det här handlar inte om att slentriandissa dn kultur, det är viktigt

ännu en rolig sak

vissa meningar sitter precis där de ska. inte för att de är så jävla roliga, men på något sätt så är de... så jävla roliga. "enligt en undersökning på aftonbladet vill 43% av sveriges befolkning förbjuda rökning på balkongen. vad i helvete är det med er?"

really?

filippa kdesigners om vårmodet - "kollektionen går i svart, vitt och grått."
det tycker jag är roligt

årsbästalista, revidering #01

förra årets bästa album, som jag inte hade en aning om att det fanns (tack j för tipset) - brakes "give blood"

istället

läs det här och det här istället för mitt meningslösa svärande

whatthefuck part 961

fuck you, internet. det är ditt fel att vi fått omröstningar om andres lokkos skägg hos sigge. ja, det är fan ditt fel att jag fått reda på att andres lokko har skägg överhuvudtaget -- och det är du som lyckats få mig att tro att det är någonting som jag måste förhålla mig till. åhhhhh... jag är så trött på det här just nu, att jag är en sån där människa som skriver meningslöst skit på internetet. ta bort mig, och ta förfan bort det där skägget samtidigt

jay leno

... orkar jag inte ens se, för han får mig bara att må dåligt. men jag lovade en länk i kommentarerna, och här är den -- en ganska gammal, men riktigt intressant intervju med mannen med hakan om politik och mainstreamhumor

att skriva. 3

en serie som handlar om att skriva och som är som jag försökte skriva att det är att skriva här. om att ha språket, men inte hitta historien

"i just have the feeling that sixty percent of what you say is crap..."

tv kan banne mig göra mig lycklig ibland. om ni inte har sett lettermans intervju med o'reilly, så föreslår jag att ni gör det nupåengång, bums, på stubben. det är ett av de fina tvögonblicken från andra sidan havet det här året. vad väntar ni på?

sömn, och avsaknaden av densamma

hur klarar ni att ha nio till femjobb, ni som klarar det? jag har försökt att sköta mig den här veckan; gick upp kring halv åtta-åtta måndag till onsdag, och kom till jobbet vid nio-tio. så långt var allt frid och fröjd. sen pajade jag ihop och sov till typ tolv igår, vilket resulterade i att jag somnade vid fyra i natt, gick upp vid nio och kom till jobbet någorlunda i tid -- men nu är jag helt förstörd. så... experimentet föll inte så väl ut. och är det bara jag som faktiskt behöver de där socialstyrelsenrekommenderar åtta timmarna sömn per natt? alla andra verkar ju sova ungefär hälften så mycket, och ändå jobba och allt

whatthefuck part 962

under rubriken saker som kräver en förklaring, har jag i flera år haft en klar förstaplacering -- de amerikanska låtsasbanden. de existerar inom flera olika genrer, men de låter likadant allihop; och de kan heta saker som good charlotte eller linkin park. varför, undrar ni då, är de låtsasband? jo, de har tagit attribut från andra grupper och musikstilar, och liksom kramat ur det som betydde någonting, kalla det ett statement eller själ eller något annat klyschigt, och spolat ned det. kvar blir lite rinnig kajal, några dagboksångesttexter och ett gäng jävla grabbar. fan, det gör mig ont att se

och varför är det bara helt menlösa medelklasskillar och brats som lyssnar på skiten i sverige? är det en massa sportkillar som har kommit på att de mår lite dåligt, att det vore skönt att lyssna på musik av någon annan som mår lite dåligt -- men inte för dåligt, gudbevars, det vore ju obehagligt (och så sticker det ju ut, det där jobbiga med att vara annorlunda, och så får man skämmas)?

så jag hatar alla de där skitbanden för att de har tagit anledningen till att man lyssnar på musik när man är tonåring -- identifieringen, analyserandet av texterna, allt som är så viktigt -- och bara tagit bort det som betyder någonting ur det

whatthefuck part 963

vill bara först och främst utfärda en varning, eftersom det här inlägget handlar om the d*rkness och jag vet att det kan verka stötande för somliga

iallafall - hur kan en låt heta "one way ticket to hell... and back"? utesluter inte det ena det andra? förlåt för att jag, som vanligt, är ett halvår för sen med att påpeka saker -- men det stör mig fortfarande

alla dessa gamla test

kika på det här ... och läs sedan det här -- "alltså, sällan har diskrepansen mellan BLOGGSFÄREN och det andra känts större än när den där personality disorder-testen väcker stor förtjusning. när gjorde vi den för första gången? för fem år sen?"
sanna minna ord, she's got a point

whatthefuck part 964

ahahaha... jag vet inte alls vem det var, jag missade typ halva inslaget, men någon norsk politiker intervjuades i morse i p3 om sitt förslag att köpa in kameler för att underlätta integrationen av människor från andra länder med bakgrund inom kamelnäringen. någon som vet mer / vet vem det var? kommentera gärna, jag vill veta mer om kamelprojektet!

whatthefuck part 965

årets märkligaste (och roligaste) varumärkesintrång - utanför åhléns odeplan står en pytteliten korvkiosk som heter disney grill

whatthefuck part 966

jävlarjävlarjävlar vad jag är trött på hela det här argumentet om att dokusåpor och blondiner med silikonbröst är intressant & bra, eftersom det är vad folket vill ha. lägg av. det är precis som när kvällstidningarna förvarar sin sliskiga sörja med att de ger folket vad de vill ha. nejdu, de ger folket det de vill att folket ska vilja ha. och vi går på det. hela tiden, uppenbarligen...
"let's face it: expressen speglar vad svenska folket diskuterar just nu, speglar hela spektrat. det gör inte dn, som konstant förnekar/förkastar en dimension" skriver sigge i en kommentar på sin blog. och det är ju återigen bara att romantisera svennebanan och slentrianbajsa på dn. så som det är så lätt att göra. våga ställa er upp och vara lite skönt småelitisktiska, våga erkänna att expressen aldrig speglat något helt jävla spektra, precis som dn aldrig gjort det, men att det är sjukt mycket skönare att läsa om folk som gör bra saker än att persbrandt var full på kvarnen. jag kan för fan gå och bli full på kvarnen helt själv, så slipper jag läsa om det och får uppleva det istället
---
edit: en intressant diskussion, den som fick mig att gå igång, hos sigge

tidningar tror jag

vi har en tidning, ett fanzine -- eller, snarare, vi hade en tidning. den heter blaserad och ligger för närvarande på is i väntan på att vi ska bli unga, energiska, engagerade och... tja, arbetslösa igen

jag tror att vi hann med att göra ungefär sex nummer, fyra och ett halvt på nätet och två på papper eller så. och det var ju gott och väl. men nu ligger hela projektet som sagt på is. lite för att alla skribenter jag känner till (vilket är exakt de cirka sex stycken som för nuvarande skriver i alla bra, och dåliga, tidningar) redan skriver för alla andra tidningar, och förmodligen får betalt (dessutom skulle jag nog inte våga fråga dem. jo, om vi hade pengar att ge dem), och lite för att hela den här fanzineprylen känns lite överskattad. jag menar, hur många intervjuer orkar man läsa? för många, är väl svaret; men om man inte har budget till att flyga iväg och träffa de där sköna människorna, och dessutom inte har engagemanget att sluta sitt jobb och starta en riktig tidning, vad gör man då? skriver epostintervjuer blev vårt svar. och det var roligt ett tag. men nu undrar jag nog mest om ett -- det finns någon marknad för nättidningar (de kan ju knappast ha ersatts av bloggar, det vore ju lite väl torftigt) och två -- det finns någon marknad överhuvudtaget för tidningar som inte handlar om förment kvinnliga ämnen eller typ inredning? eh... och tre -- vad det här inlägget handlar om

alltså, vad vill ni läsa? vilka tidningar köper ni? och vilka tidningar saknar ni? för vi kan ju inte bara hålla till godo med morgontidningarnas kultursidor, för guds skull...

dvdboxar som terapi

det är på något sätt det ultimata tidsfördrivet -- timmar och åter timmar av skön tv, men utan en veckas väntetid mellan avsnitten -- och egentligen är det ju det enda man (ska?) kan sysselsätta sig med när allt är skit
---
läs mer hos johan hilton

förlorad i lost

efter att ha tillbringad nyårsdagen i soffan framför tv4+ maratonsändning av lost så är jag fast igen. nu ska jag bara se klart första säsongen och sen vänta på att andra säsongen tar slut, så att jag kan se hela i en följd

någon gång för flera år sedan, när jag började missa tvserier (eftersom jag aldrig kan vara hemma när de går, alternativt bara glömmer bort att de går när jag är hemma), så tänkte jag att de här serierna ska jag se när de kommer ut i dvdboxar. nu blev det aldrig så med de serierna (till exempel 24), eftersom jag inte var tillräckligt intresserad, men jävlar i mig om det inte är så tvserier ska ses. att se alla avsnitt av the office på två dagar var helt underbart (jag såg julspecialen häromdagen, hade missat den, och den var ju allt jag ville att den skulle vara), och att nu se sju avsnitt i rad av lost var enda sättet att ta sig tillbaka till denna seeeeeeeeeeeega men ganska trevliga serie