en överväldigande trötthet sköljer över mig
när jag läser diskussionen på errata om stieg larson, med kommentarer som "Någon strukturalismens lakej håller jag dig inte för. Jag ville bara erinra om ett tydligt och i mitt tycke fatalt exempel på hur enfaldigt och nyckfullt även de mest omdömesgilla kritiker kan agera."
---
det här var en träffande kommentar till spektaklet. "Här menade man bara det man sa med hjärnan. Hjärtat var bortkopplat. Det var som att de bara kunde behandla känslor om de fick ta i dem med sinnrikt konstruerade japanska kirurginstrument.
Det var som Marcus Birro, fast precis tvärtom."
---
via regn över möllan
2 comments:
först skrattade jag, sedan blev jag sömnig, och nu är jag enkom massivt trött på människorna. läser hellre om hela trilogin än deras kommentarer, tror jag!
nb -- håller med dig. går ju dessutom fortare att ta sig igenom än allt det där dravlet
Post a Comment