skräckfilm

igår natt vaknade jag av vad som kan ha varit den obehagligaste mardrömmen på länge. jag är dock lite osäker. eftersom jag inte kommer ihåg vad den handlade om så kan det ju ha varit ulliga små lamm, men att döma av den iskalla skräck jag kände, av de svettiga lakanen, av att jag knappt kunde röra mig, så gissar jag på att det var någonting värre.

men vad som höll på att verkligen skrämma ihjäl mig var att jag när jag slöt ögonen för att somna om för en sekund såg tusentals silhuetter av barn stå i rader på innergården utanför fönstret.
i det där ögonblicket när hjärnan kopplar av för att somna, när man ibland drömmer att man halkar och vaknar med ett ryck, så kändes det så verkligt att det var som att se en sjukt läskig version av children of the corn en halvmeter från min säng