debutanter

debutbar på terassen, kulturhuset, igår. tyvärr regnade det så vi som satt under något slags partytält fick kämpa för att höra vad de sa där på scenen.
men i de brottstycken av högläsning och intervjuer som nådde mig tror jag mig ha hört en del som är värt att införskaffa (typ hatet, silverfisken, s som i syster. missade jonas karlsson, men vid det laget orkade jag ändå inte lyssna på det regndämpade mumlet längre)

jag vill skriva det här, samtidigt inte, men iallafall: var det medvetet som ronnie sandahl valde ett stycke ur boken som innehöll regnvåt asfalt, cheap mondayjeans, ett dansgolv, etc -- som ett slags "jag skiter i vad ni tycker, här är det klyschigaste kapitlet i hela jävla boken"? eller är hela boken sådär?

och jag ska läsa den, så fort den kommer ut i pocket. bara för att få veta