my lipstick tastes like licorice

säsongsavslutningen av heroes var inte det bästa avsnittet. på något sätt måste det väl alltid vara målet, att det sista avsnittet ska vara bättre än alla andra? men det var fint, jag gillade det. och det var inte så dåligt som kjell tyckte.
jag tappar förmågan att kolla på tvserier objektivt efter ett tag. om jag gillar den (heroes, six feet under, weeds, etc) så blir jag såpass engagerad i karaktärerna att jag nästan helt släpper den kritiska sidan av tittandet. vilket är rätt skönt. sedan kommer analyserandet efteråt. och heroes tycker jag håller för det. visst, de första tio-elva avsnitten var grymmast -- men då var jag ju fast, så det var inga problem att kolla ytterligare tolv.

jag längtar efter dexter så att det gör ont.

idag kom mitt adlibrispaket, med luftslottet som sprängdes (tack för det, anonyma coopbutik som fuckade upp releasedatumet). men framförallt med de tre första preacheralbumen. ska ni bara läsa en serie så är det nog den. och nu vill jag såklart bara gå hem