måndag... och höst?

det lutar åt att det här blir det värsta numret på länge. som vanligt reagerar jag på det faktumet med nonchalant apati. imorgon frustrerad panik. på onsdag resignerad ångest samt nattarbete i oskön harmoni

senaste the office -- jan kommer in på michaels kontor för att be om ursäkt för att hon varit en bitch på telefon. michael accepterar ursäkten. hon undrar om han vill gå och käka någonting. han säger ja. då piper hennes mobil, och hon lyssnar av michaels meddelande på hennes mobilsvar en halv minut tidigare där han gör slut med henne, medan han sitter och stirrar tomt ut i luften (med samma förstörda, blanka min som i little miss sunshine, när hans ex kommer in på bensinmacken och han står där med tre porrtidningar och bandagerade handleder) och mumlar "maybe italian?".
det är fantastiskt, hela hans kroppsspråk är så tomt på handlingskraft. och det är det bästa med den amerikanska versionen av the office, hur den där ångesten över att vilja men inte kunna gör michael så sårbar för världen runtomkring honom
-- en värld som han nästan förstår spelreglerna för.

"... or chinese?"