fryser

allvarligt talat. måndagar. regn. vad är det med den här våren? tack, dock, för gårdagens väder. lovely

har ägnat helgen åt att läsa. stieg larssons tredje (och bästa) försvann i rasande takt. jag hade exakt samma problem med den här som med de tidigare två -- att den inte är särskilt välskriven, rent språkligt, samt att en del detaljer känns lite väl krystade (tänk huvudpersonernas oemotståndlighet, att både blomkvist och salander är riktiga übermenchs + moraliskt ofelbara, att säkerhetspoliser säger saker som att "en del av hans avledningmanövrer är så bra att vi har saker att lära av honom" &c.), men allt det där faller liksom bort när jag börjar läsa. och så sitter jag där, i ett dygn, med en kort paus för sömn och en cykeltur med allt mitt guld, och bara läser. för att det är så spännande, och för att jag så gärna vill att alla de här obeskrivligt lyckade och fantastiska människorna ska få det ännu bättre och bli ännu mer lyckade och få vara med i tv4 igen. samt världsberömda. och rika, sjukt rika. mer, mer, mer. och nu är det över. och jag gillade det

läste dock ut de tre första preacheralbumen först, i fredags. och jag hade förträngt hur vansinnigt machoamerikanska de är. visst, lite kom jag ju ihåg. men en del är bara för mycket. dock -- rekommenderas. å det varmaste. en mer kompromisslös serie (som dessutom innehåller änglar, demoner, en vampyr, en präst som jagar gud, kvinnor med vapen och män som blir våldtagna, och mycket, mycket värre saker) får man leta efter