no tears for queers

läste ut johan hiltons reportagebok no tears for queers i förra veckan, men har glömt att kriva någonting om den. och det är synd och skam
det är en fantastiskt läsvärd bok. särskilt den första delen av boken lyckas, utan att det känns onaturligt, att varva saklig beskrivning av ett mord som är så fruktansvärt att man börjar gråta, med intervjuer med människor som i sitt engagemang, eller bara genom att vara helt normala och ganska sympatiska, gör att man återfår hoppet om mänskligheten
varannat kapitel ondska, vartannat godhet, men det funkar. även om jag inte tycker att den, rent språkligt, är särskilt fantastisk, så måste måste måste ni läsa den - för den är så (var är alla orden när man behöver dem?) viktig