lionel shriver / dagen efter

det första intrycket, "vad fan? det här är ju skräp", består i stort sett hela vägen. en ytterst ambitiös handling -- ett val får två helt olika konsekvenser och presenteras i två parallella handlingar, verkligheter -- räcker inte. unkna värderingar hos huvudpersonen är inget problem i sig, man behöver inte älska alla romangestalter, men de presenteras på ett sätt som får mig som läsare att misstänka att det finns någonting av författaren i dem. och små detaljer i de parallella verkligheterna som är likadana, fast tvärtom, skrivs ut så övertydligt att jag blir förolämpad.
det sista tiotalet sidor är mycket bättre, bland annat letar sig elfte september in på ett känsloladdat och gripande sätt, men det räcker inte alls till.
läs "vi måste prata om kevin" istället, det är en helt otrolig bok.