Ω

tillbringade söndagen i någon slags tvserierelaterad koma.

näst sista avsnittet av sons of anarchy, och helvete vad jobbigt. bara ett par dagar kvar till säsongsfinalen. biter på naglarna

steve martin i 30 rock var ju... sådär. jag har lite svårt för honom nuförtiden, och ingenting spöar oprahs gästspel

däremellan veckans daily show och colbert, ett par avsnitt av the office och sedan rödögd och vimmelkantig

...

mer än halva människohamn läst, och jag gillar den. även om den började segt som en stephen king-roman (det finns fler likheter. jag börjar bli lite trött på kursiveringen) så har den verkligen tagit sig. smiths-spökena var dock en liten besvikelse, det funkade så mycket bättre i teorin

snart läst ut how we are hungry av dave eggers (tack peder!) och den var ju underbar, som väntat

...

att gå till jobbet ska vara helt barnen från frostmofjället, jag är besviken över att snön ska försvinna