tre böcker

the ruins av scott smith -- ett gäng ungdomar träffar en tysk kille som tar med dem in i den mexikanska djungeln för att leta efter hans bror. vad som följer är ett slags klassiskt skräckscenario. de är instängda på en plats med någonting ondskefullt som vill döda dem alla. och det funkar, det är spännande, obehagligt, äckligt ibland, och klaustrofobiskt.
men det som slog mig när jag läste den, som jag inte tänkt så mycket på förut, är att vad som skulle kunna vara en riktigt bra skräcfilm kanske inte alltid fungerar i romanformatet. jag vill ha någonting mer av en bok, en anledning att läsa den, än bara obehag. gärna någonting smart, men whatthehell -- en tanke bakom, vad som helst, funkar. och där tycker jag att the ruins brister

kiss me, judas av will christopher baer -- phineas poe vaknar i ett hotellbadkar fullt av is, saknandes en njure. det som följer är ett slags crime noir med narkotikaproblem, och det märks att baer är vän med craig clavenger (contortionist´s handbook, dermaphoria). dialogen är korthuggen, hård. männen är smutsiga, kvinnorna är vackra men dödliga etc. och det funkar verkligen, jag läste ut den så fort jag bara kunde. rekommenderas

mister b gone av clive barker -- barkers senaste bok låter läsaren veta från första raden att den bara vill bli uppeldad. varför? för att den samtidigt som det är en autobiografi av en demon är demonen själv fångad i boken. mellan förolämpningar, hot och böner om att jag ska elda upp boken, följer en berättelse om hur en demon väldigt långt ned på maktskalan mot sin vilja tas upp ur helvetets nionde cirkel, upp på jorden. det är underhållande mer än obehagligt, trots en del ingående beskrivningar av folk som blir kokta, stekta och fan vet vad, men ibland känns det som att barker spenderat lite för mycket tid med sina barnböcker om abarat. för det är mycket mer ett äventyr än den skräckroman jag ville att det skulle vara. håller tummarna för kommande scarlet gospels istället...