cloverfield
får en femma. jag kommer inte på någonting att klaga på, och att säga att kameran är för skakig är bara puckat. de har lyckats få in klipp, dramaturgi, till och med en parallellhistoria (tacka vare ett överspelat videoband) -- och fått det att se ut som om allt filmats med bara en kamera, och en riktig amatör till "kameraman".
inledningen med ett avskedskalas lyckas, förutom att etablera karaktärerna, få mig att vänja mig vid den skakiga kameran och det amatörmässiga filmandet. så det som egentligen är en rätt seg början fyller faktiskt, för en gångs skull, en viktig funktion. och när det väl brakar åt helvete så är jag helt med på att det svajar, snurrar, bryts och har sig.
inte ens monstret, som ser riktigt löjligt ut när man kollar på promobilder, kan sabba filmen.
se den, på bio
3 comments:
Det är, om inget annat, ett billigt sätt att göra film. Och smart.
Vi gjorde något liknande som en uppgift på infoproduktion faktiskt (1999), en sorts blair witch i universitetsmiljö. Det blir otroligt ballt att bara kuta omkring och skrika i halvmörker, riktigt läskigt faktiskt. Det coola är att man kan springa i en cirkel i ett och samma rum, det märks inte på filmen. Och så gjorde vi en del fejkade intervjuer med riktiga lektorer, vilket fick klasskompisarna att sätta i halsen, dom trodde det var på allvar.
haha... springa i cirkel i ett och samma rum, det är ju underbart.
det jag inte fattar med cloverfield, apropå ett billigt sätt att göra film, är hur det kan vara billigt med alla dessa datorgenererade effekter hela tiden... visst,de behöver inte tömma halva manhattan (typ i am legend), men vad fan... allt måste ju fixas till i efterhand?
Det som gör det billigt i det här fallet (med rörlig kamera) är väl att effekterna inte behöver vara lika sylvassa och perfekta. Skak och suddigt och kornig bild gör ju att man kan komma undan med betydligt mer, som t.ex. att springa runt i ett och samma rum och ändå få det att se ut som man flyr som galningar.
Post a Comment