rester

två andra saker från förra året, som borde varit med på någon sorts best oflista

a history of violence -- ensvagfyraavfem. jag blev inte sådär överdrivet imponerad av viggo, men däremot av filmen. det var så skönt att bli helt chockad varje gång det hände någonting våldsamt, för att det är så oväntat och för att kameran dröjer kvar lite för länge vid resultaten. och för att det ser så obehagligt ut. som när sonen i familjen slutligen slår ned sin plågoande i skolans korridor. där gängse hollywoodfilm skulle slutat, när det nästan känns som att det var det bästa som kunde hänt, lite som ett lyckligt slut, så låter cronenberg honom slå till en gång till. och man hör ett näsben knäckas, och man vet inte längre vem man "hejar på"

streets remix av en bloc partylåt, jag tror att det var "banquet", som han gör om till en slafsig streetslåt med en text som handlar om att han snott en mikrofon från en radiopratare för flera år sedan -- och som slutar med att han lämnar tillbaka den