medierna och skulden

lyssnar på p3, och pontus enhörning intervjuar katarina wennstam om mediernas rapportering om våldtäkter. det är ju alltid skrämmande att höra hur cirka åttio procent av våldtäkterna aldrig polisanmäls, eftersom förövaren är någon offret känner. och att det är därför det kan kännas som om det är en våg av överfallsvåldtäkter som pågår just nu, när det i själva verket, precis som alltid, är i hemmet de flesta våldtäkterna begås. vilket såklart får kvinnor att tro att de aldrig kan gå utanför dörren igen. någonsin
men sedan händer någonting intressant. katarina frågar pontus om han känner sig rädd när han går ute, för att illustrera någon märklig teori om att kvinnor är rädda för att gå ut - men män är minsann aldrig rädda. och han svarar såklart att det är han - att han skulle aldrig gå genom en park mitt i natten för att han är rädd för att bli rånad. vilket inte är det svar katarina väntat sig, så då försöker hon argumentera emot det. jaha, men skulle du vara rädd för att stå i kön till korvkiosken på medborgarplatsen mitt i natten då? jo, det skulle han ju också. och så slutar det med att de kommer överens (med någon märklig diplomatisk inställning från pontus sida) om att det kanske bara är för att han är gammal
vad i helvete? det är ju inte som om att mediernas rapporteringar av misshandelsfall, precis som våldtäkter och mord, inte är vinklade och gör sitt för att folk inte ska våga gå utanför dörren. det är olika delar i en röra av dåligt underbyggda artiklar, som har till syfte att få folk att tro att allt bara blir värre och värre - och att de måste köpa kvällstidningar för att få reda på hur det går