sentimental

igår, efter middag hemma hos j, efter öl och whiskey, pratade vi om sentimentalitet. han försökte övertyga mig om storheten i en låt på thåströms nya skiva. den är skriven som ett brev till en barndomsvän, och trots att jag fortfarande tycker att skivan verkar ganska trist så var det någonting just då och där som fick mig att bli riktigt sentimental. tänka på gamla vänner och pendeltåg från haninge in till stan. kalla nätter på väg hem. varma nätter nere vid vattnet. och det var grymt. men det roliga är att låten i sig inte var tillräcklig, utan att det var just tack vare att vi satt och diskuterade den under tiden som fick mig att känna de där sakerna som det förmodligen var meningen att jag skulle känna... well, tack thåström - och tack j