2008
årets grejer
/
skivor
bonnie ´prince´billy "lie down in the light" -- lyssna bara, det är så vackert (5)
chumbawamba "the boybands have won" -- 25 låtar, många av dem mer eller mindre acapella, trots det ett av årets bästa album (5)
portishead "third" -- ett överraskande kärt återseende (5)
woven hand "ten stones" -- en enda låt, den makalöst smöriga "quiet night of quiet stars", drar ned betyget något (4+)
death cab for cutie "narrow stairs" -- men jag saknar postal service (4+)
band of horses "cease to begin" -- när det nu visade sig att my morning jacket gjorde en skiva som inte höll, så tackar vi för det här alternativet (4)
bubblare
nine inch nails "the slip" -- för att jag aldrig hade gillat den så mycket som jag gör, om jag inte hade varit ett fan och gett den både tre och fyra extra genomlyssningar (4)
glasvegas "a snowflake fell (and it felt like a kiss)" -- finaste jul-ep:n (4-)
ladytron "velocifero" -- har inte hunnit lyssna ordentligt, men jag har en känsla av att jag kommer gilla... "ghosts" fastnade direkt
låtar
a place to bury strangers "to fix the gash in your head" -- perfektion. snabb, smutsig trummaskin, gnisslande distade gitarrer och svaga ekon av både t.j.a.m.c. och ciccone youth (5)
glasvegas "geraldine" & "daddy's gone" -- inte årets album, men när det är bra så är det glimrande (5, 5)
killer mike feat ice cube "pressure" -- dödsmördarhiphop (5)
k-rab "fuck you" -- slirig, störig och sjukt svängig country-hip hop (4+)
tindersticks "the hungry saw" -- ibland kan de fortfarande minsann (4+)
ivri lider "jesse" -- grym bögpop (4)
lil wayne "lolipop" -- grymt bögig hiphop(4)
my morning jacket "evil urges" och "touch me i'm going to scream part 2" -- deras sämsta album, men två riktigt bra låtar (4, 4+)
the national "brainy" -- jag fastnade aldrig för the national, men den här låten bevisar kanske att jag missat någonting (4)
---
konserter
buck 65
bonnie ´prince´billy
black dice
nick cave
---
böcker
(den enda kategori där jag inte bryr mig om när de kom ut, utan bara att jag läste dem det här året)
cormac mccarthy "vägen" (5)
sara stridsberg "drömfakulteten" (5)
dave eggers "how we are hungry" (5)
ray bradbury "oktoberlandet" (4+)
dave eggers "what is the what?" (4+)
william gibson "pattern recognition" (4)
raymond chandler "långt farväl" (4)
arthur machen "drömmarnas berg" (4)
joshua key "en desertörs bekännelse" (4)
joe hill "vålnader" (3+)
---
tvserier
lost, säsong 3
true blood
dexter, säsong 3
sons of anarchy
30 rock, säsong 3
the office, säsong 5
terminator -- the sarah connor chronicles
prison break, säsong 4
---
film
(har det varit dåligt med i år)
no country for old men (4+)
the darjeeling limited (4)
in bruges (4)
dante 01 (4)
gone baby gone (4-)
red (4-)
skräckfilm
cloverfield (5)
the mist (5-)
låt den rätte komma in (4+)
a l´interieur (4-)
splinter (3+)
eden lake (3+)
6 comments:
Ah!
Måste se filmerna du gillade (som jag inte redan har sett). Typ, Gone Baby Gone och Eden Lake.
Sons of Anarchy fastnade jag inte för direkt, men jag kanske ska testa lite till.
Eden lake kom precis ner.
The mist har jag naturligtvis svårt för eftersom jag vet hur den slutar. Cloverfield alltså? Hm.
A l'interieur var spyäcklig, det medhålles. Nu måste jag fixa min lista också.
/Max
Max: Jag tyckte oxå att Cloverfield var bra! Förvånansvärt bra (och ett spännande koncept).
Ang. The Mist: Då har du sett det enda (eller vänta nu, det var några minuter före den scenen som jag oxå gillade, tror jag) jag tyckte var bra, minus det inuti bilen, alltså.
superkryp -- jag tycker sons of anarchy är värd en andra chans, trots att stephen king muttrade i någon intervju om att det bara var ett "soprano on wheels" (som om det skulle vara någonting dåligt... ). och om du måste välja så är det ju bättre än dead set. men fan... dead set är fint på riktigt, och jag tycker att det förvaltar "arvet" av ny-zombiefilmerna som nyinspelningen av dawn of the dead och 28 dagar & veckor senare (trots att de inte är riktiga zombiefilmer... whatever) typ startade.
max --eden lake är verkligen inte fantastisk, inte som the mist. och att veta hur den slutade är ett handikapp, men jag gillar saker i den som känns väldigt mycket stephen king. som att det viktigaste i filmen inte är huruvida det är monster (fula datoranimerade monster) utanför köpcentret -- utan hur människorna interagerar med och mot varandra. instängda och livrädda. och den tokkristna tanten. och att ingen egentligen är god eller ond, utan att de beter sig ganska mänskligt allihopa. och att darabond, regissören, lyckats få till den där känslan av halvtafflig matinéskräckis och ändå klarar av att ta filmen i sig ett steg längre.
superkryp igen -- kan det vara lovecraft-monstret innan? det som är tre våningar högt? i love it!
Tids nog kommer jag nog se både Dead Set (om du tycker att det förvaltar ny-zombiearvet så måste jag absolut prova igen!) och Sons of Anarchy!
Ja, precis, då tänkte jag att filmen nog vänder. Det scenen var magnifik! He he. Men jag har ingen direkt relation till Stephen King heller. Mina förväntningar var skyhöga dessutom, vilket nästan aldrig bådar gott.
Eden Lake skrämde skiten ur mig. Eller kanske inte så mycket skrämde skiten som åter gjorde mig djupt rädd för mänskligheten. Jag fick seriösa John Hrons mördare-vibbar av den där Brett. Eden Lake är mer verklighet än vad vi vill begripa.
/Max
Post a Comment