i want you to be proud of me / you're not going about it the right way
jag har äntligen en film i år som verkligen kändes -- the living and the dead (finns på piratstället som the living in the house of the dead).
en pank gammal brittisk lord som lever med sin dödssjuka fru och psykiskt sjuka son i en helt enorm herrgård ute på landsbygden blir tvungen att resa iväg för att få ihop pengar till sin frus behandling. han lämnar sonen ensam med hustrun och det är meningen att en sjuksyster ska komma dit och ta hand om dem.
men sonen vill så gärna göra sin far stolt genom att ta hand om sin mamma att han lägger av telefonen och låser dörrarna till huset.
så börjar han kämpa med att sköta om henne och ge henne medicin
(-jag ska bara ha två tabletter
- men om du tar fem så blir du friskare fortare!)
samtidigt som han slutar att ta sin egen medicin och tvingas kämpa mot sina egna demoner, med förödande resultat för hela familjen.
2 comments:
Åh fy fan, det lät extra plågsamt.
Själv måste jag rekommendera dubbelwhammyn Little Dieter needs to fly (dokumentär) och spelfilmen på samma tema, Rescue Dawn, båda regisserade av Werner Herzog. Christian Bale gör ytterligare en av sina otäcka svältprestationer och tappar väl en tjugofem pannor eller så, och tillsammans med dokun så får den en minst sagt fördjupad dimension. Frågan är vilken man bör se först dock. Jag såg filmen. Kanske inte det allra lämpligaste.
andreas -- jag såg den häromdagen, tänkte skriva om den också. hade missat att det fanns en dokumentär, så den måste jag kolla in.
herr bale kommer nog att dö när han är typ 40. men bra är han
Post a Comment