dexter
läser på weird science om dexter, och håller med om att det har gått uppåt hela tiden den här säsongen. helst plötsligt har jag rätt höga förväntningar på säsongsavslutningen, även om jag fortfarande inte kan med riktigt att längta efter en tredje säsong (vilket det tydligen kommer att bli)
angående introt så är det klart att det är en analogi (heter det så?) för att skära, stycka, strypa, men hela grejen med första säsongen var ju -- som så många tidigare påpekat -- att allting var mycket svettigare, hetsigare och hungrigare. miljöerna. musiken. maten. färgerna! till och med ice truck killer-sidospåret, någonting som jag tycker man hafsat bort lite i andra säsongen (det finns ingen klar nemesis, bara några små), var ju mer en lek för dexter ganska länge.
i den här säsongen känns det både som att man glömt bort musiken och svetten. att man minskat ner på maten kan jag köpa, däremot, eftersom det känns som om dexter tappat greppet om verkligheten och inte längre kan njuta vare sig av att stycka eller äta. däremot får agent lundy äta med god aptit, och det blir ett snyggt sätt att vända på hierarkin. jägaren blir den jagade etc
3 comments:
analogi (heter det så?)
Mm, det heter det. Jag har hur många avsnitt Dexter som helst på hårddiskmanicken, men tar mig aldrig tid att titta... (Det verkar som att jag borde göra det?!)
absolut!
har du inte sett första säsongen så är det bland det bästa som någonsin sänts på tv.
och andra säsongen blir bara bättre och bättre. just nu är det helt underbart
Jag får allt mer en känsla av att alla problem han måste hantera, på något sätt leder ut i att han på något sätt är sin egen nemesis den här säsongen. Kontrollen och självsäkerheten från förra säsongen är som bortblåst, vilket manusförfattarna har bäddat upp med utsökt svart humor :)
Post a Comment