overkligt

kollar på "salt", och här har vi en människa som uppenbarligen aldrig färgat håret själv:



färg i hela ansiktet.

1 diagram

musiken

ett årtionde som i mina ögon, som egentligen aldrig riktigt upplevde det, ter sig ganska vidrigt är åttiotalet. trots det har det gett upphov till så mycket fantastisk musik av band som the cure, nine inch nails, sisters of mercy och christian death -- för att nämna några.
sedan kom nittiotalet med grungen, sprungen ur skitig hårdrock, som en motpol till det glittrigt tillrättalagda mainstreamåttiotalet.
jag tänker att det borde innebära att det fanns någonting som bubblade under ytan under nollnolltalet, men jag kommer inte längre än elektroclashen -- och det känns ju lite sorgligt. dessutom borde det ju under tiotalet således dyka upp ett slags motpol till det föregående bekymmerslösa högkonjunktursårtiondet.
men kanske är det så att musiklyssnandets diversifierande, med i stort sett var västerlännings teoretiskt gränslösa tillgång till musik, gör att strömningarna i musiken blir nästintill omärkliga. förutom kanske emosarna.
popmusiken finns ju där, i ordets mest förvirrade betydelse, som någonstans konstant. madonna -> boybands -> britney -> lady gaga. men däremot de alternativa rörelserna, punken eller goterna eller whatever, repriseras ju snarare än ersätts av nya.
jag vet inte vart det här leder, mer än till att jag saknar atari teenage riot.