jag blev lite besviken. visst hade jag skyhöga förväntningar, och det är ju farligt, men jag hade aldrig trott att det bara skulle kännas som om jag hade sett en helt ok indiefilm efteråt.
mickey rourke är underbar, marisa tomei likaså -- men ändå lämnade den mig ganska likgiltig
det här är så fett! kashiwa daisukes "requiem" -- lyssna här -- är en smutsig men vacker kollision mellan pianospel och hårda elektroniska ljud
---
via pinhead
"hon går genom tavlan ut ur bilden" utläst för några dagar sedan. jag hade tänkt skriva att jag inte förstår varför jag inte läst den förrän nu, men det är ju inte sant. har haft den i bokhyllan hur länge som helst utan att börja läsa.
och den är ju verkligen rätt jobbig. men samtidigt så precis, så välskriven och någonstans hoppfull just för att den klarar av att berätta om allt det outhärdliga utan att läsaren går under
jag läste om "the contortionists handbook" av clevenger häromdagen, och den är väldigt, väldigt bra. som palahniuk fast utan att behöva ta i så förbannat. även om jag gillar honom också
ok, i'm back. efter att ha spenderat julledigheten med att vara sjuk, sjukt trött och legat hemma har jag jobbat två veckor nu.
de har spenderats med att gjora klar en redesign som jag började med ett par månader innan årsskiftet, och nu är den klar. det känns helt overkligt att ha jobbat med någonting så länge, och tänkt så mycket på det hela tiden, och så är det över.
ikväll ska jag fira
eftersläntrare från förra året:
"the it crowd" säsong 1-3, som gjorde förkylningen lättare att uthärda
fuck buttons, som gjorde ett av 2008 års album "street horrsing"
jag vill gå på dead prez i februari, men jag känner ingen som gillar hiphop... fan, peder, du skulle vart här
såg om "wristcutters, a love story" igår och jag gillar den verkligen. rekommenderas varmt
nu lunch
spotify-backlash: vad fan... hur gör jag med ipoden?
så jag köpte fuck buttons-albumet. det borde ta mig levande fram och tillbaka till jobbet på onsdag
