vaknade av att telefonen ringde. kastade mig ur sängen, hann inte svara. kollade på numret & det var någon som skulle sälja på mig svd. kollade på klockan, hjärtat stannade. tre timmar sen till jobbet
när jag kom på att jag är ledig idag och gick och la mig igen hade jag hjärtklappning
apple helst -- gör en mp3spelare med micingång som kan spela in okomprimerat -- fuck diktafoner -- i 44100 khz
efter "skandalen" med studenten som greps av polis när han frågade john kerry om han & bush var i maskopi, så tog naturligtvis colbert upp det i sitt program.
han valde att koncentrera sig på publiken, alltså de andra studenterna, och deras brist på intresse för det hela.
"And that's what's so great about this new kind of activism," Colbert concluded. "It's convenient. Just like masturbation. It's better than sex because it's on your own time. So ... make me proud, young people. Continue waging your protests from the polite distance of your home computers. Make 'the Man' wish he'd never visited your site. And if a fellow-student is denied the right to speak, remember, the best way to stand shoulder-to-shoulder with him is by sitting alone in your seat."
en transkribering av delar av inslaget här tillsammans med hela inslaget som video
jag älskar det! det största problemet med hela bloggkulturen är ju just det -- hur tandlösa protesterna blir
om jag var smartare skulle jag förmodligen fortsätta här med en genomgång av olika "revolutionära" websidor, "radikala" bloggar (which are, obviously, preaching to the choir), etc. men ni förstår vad jag menar
avslutar med lite mer colbert:
"... students used to be a rebellious bunch. 40 years ago, in protest of the vietnam war, 300 harvard students took over their administration, thousands disrupted the democratic national convention in chicago and a whole generation fought the power. but today's kids are so different; instead of amassing people to march on washington, they amass hits on a webside calling for a march on washington"
det funkar alldeles utmärkt att kolla på till exempel dokumentärer på den lilla skärmen. ansiktsuttryck och så syns bra. jag skulle däremot inte, precis som superkryp skrev i kommentarerna härunder, kolla på heroes eller dylikt på den
enda problemet var att jag fick pausa ibland eftersom jag inte hörde ett skvatt. vet inte om det berodde på att jag åkte i ett gammalt tunnebanetåg, men det känns som att volymen kunde gått lite högre
eftersom jag är socialt handikappad så tycker jag iallafall att det är skönt att den är så liten att jag kan stå och smyga i ett hörn med den på morgonen
dessutom gillar jag att man kan växla mellan olika videor och musik, men hela tiden komma in där man pausade senast i de olika filmerna
menyn är sjukt intuitiv, och jag som bara haft en shuffle förut har redan lärt mig älska det där snurrandet på "hjulet"
betyg: fyraavfem
kvällen har jag ägnat åt att ladda ned osedda avsnitt av louis theoux från google video, samt att testa att koda om en nedladdad film från avi till mp4 för att kunna kolla på dem på min ipod nano på vägen till jobbet imorgon
sedan lade jag in mina räkningar i internetbanken, och... tja... men den är väldigt fin!
... kan jag oftast köpa, men senaste numret av cap&design var både fult och oläsligt. bisarrt.
det var även startskottet för en serie nummer designade av olika byråer. håller tummarna för att nästa nummer, av wonderboys, går att läsa överhuvudtaget.
här kan man läsa vad folk tyckte
som en parentes undrar jag också över vad annonsörerna tyckte. eftersom hela numret är satt "på fel ledd" (ni vet, som kändes speciellt någong gång för länge sedan) så kommer ju inte en jävel att vända den rätt för att kolla på annonserna. fick de rabatt?
jag tror att jag har tappat det, att jag inte är en sån prylnörd längre. för alla som är hc verkar ju bara vilja ha den där ipod touch. själv bryr jag mig inte ens om 8gb nanon, utan tänker nöja mig med en 4gb. billigt. så kan den ta och komma nu (och min lön, please, för jag sitter i klistret här)?
fuck this, nu är det helg
---
en irriterande student som ställer knasiga frågor till john kerry blir arresterad av polis. när han gör motstånd och skriker att de ska släppa honom så sätter sig typ fem stycken på honom och ger honom en omgång med en elpistol
---
via banal
"i'm alive, she screams
but i don't know what it means"
mer alliansbudget -- "blir man sjuk eller arbetslös riskerar man att få rejäla ekonomiska problem om man inte har ett buffertsparande.
den minsta summa man ska försöka uppnå är att ha en månadslön lättillgänglig på banken men de flesta behöver ungefär 50.000 kronor för att kunna känna sig trygga."
femtio tusen?!!
"i'm breathing so i guess i'm still alive
even if signs seems to tell me otherwise"
det är någonting med alliansens olika förändringar som gör mig förvånad och fundersam. det är som att de anstränger sig för att bli illa omtyckta av... tja, alla. även om de koncentrerar mycket av sin energi på att göra livet surare för arbetslösa och långtidssjukskrivna, vilket inte känns särskilt förvånande, så går de dessutom och vill spara in på försvaret och tvinga folk att betala sin reavinstskatt oavsett om de köper en ny bostad eller inte. det känns som att de jobbar hårt för att få alla, både nymoderater och gamla moderaträvar, att tycka att de har tappat koncepterna helt.
vad är planen? vet de någonting som vi inte vet? planerar reinfeldt att införa diktatur i början av 2010? eller vill hela alliansen bara hamna i historieböckerna som det första högerblocket som inte fick en enda röst?
jag fikade med jocke igår, och vi pratade lite om att inte vilja jobba. och det handlade inte om att någon av oss hatar våra jobb, utan bara om den känslan av att inte vilja arbeta. alls.
jag tycker att det är intressant hur många det är som känner så -- mer eller mindre -- för någonting som de flesta av oss ägnar hälften eller mer av dygnets vakna timmar åt
dagens bredbenta rocklåt:
neil young & pearl jam - "keep on rocking in the free world" 1993
och den problematiska uppföljaren, tretton år senare:
u2 & pearl jam - "keep on rocking in the free world"
fan, vad jag inte klarar av bono
den här veckan går obehagligt sakta. ända sedan jag knappt orkade gå upp i måndags har det varit dimmigt, sega dagar utan energi, sömnbrist och när jag har kunnat sova så har jag ändå aldrig velat gå upp. jag vet inte om det är höstens fel, men det känns ju trösterikt att det bara är sju månader kvar tills det börjar ljusna igen
glädjeämnen är:
. allt mitt guld
. den här jämförelsen
. klas östergrens fantomer (tack adlibris) som drog in mig, precis som alla hans böcker gjort tidigare, och får mig att hålla mig vaken på tunnelbanan
. att imorgon är det fredag
